En omfattande kartläggning av dioxiner och PCB i yrkesmässigt fångad fisk i Östersjön, Vänern och Vättern visar att halterna successivt minskar men också att det är stora skillnader i föroreningshalter mellan olika fångstområden. Detta beror i första hand på naturliga faktorer som skillnader i fetthalt och olika tillväxthastigheter hos fisken.

– För stora befolkningsgrupper är livsmedelsprodukter från lax, strömming, sik och öring som fångats i Östersjön, Vänern och Vättern nyttig mat, det är en slutsats som kan dras av den här kartläggningen, säger Magnus Karlsson, projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Halter av många ”klassiska” föroreningar minskar i miljön. Alltjämt förekommer dock förhöjda halter av dioxiner och PCB i feta fiskarter. I en nyligen avslutad studie har IVL tillsammans med Statens veterinärmedicinska anstalt och Sveriges lantbruksuniversitet under sex år kartlagt och utvärderat halter av dioxinlika ämnen i feta fiskarter. Närmare 700 kemiska analyser av dioxinhalter i olika fiskprover har utförts. Syftet har varit att ta fram underlag till fiskerinäringen över vilka arter, platser, bestånd, storleksklasser, årstider och beredningsmetoder som lämpar sig bäst för att minimera dioxininnehållet i de produkter som når konsumenter.

Resultaten visar på betydande variationer i föroreningshalter mellan olika fångstområden som till stor del kan förklaras av skillnader i fetthalt mellan olika fiskbestånd. De aktuella föroreningarna är till sin natur fettlösliga och anrikas i fet fisk.

– Vi mäter exempelvis betydligt högre halter av dioxiner och PCB i sik från Vänern jämfört med Vättern och Bottniska viken och likaledes att Vänersiken av någon anledning är betydligt fetare, säger Joakim Hållén på IVL, medförfattare till studien.

I lax från Östersjön noteras en avtagande tidstrend i halter av dioxinlika ämnen för perioden 2014-2019 och att halterna nu i allmänhet ligger under EU:s saluföringsgränsvärden. Detta har även rapporterats i oberoende mätningar från svenska och danska livsmedelssäkerhetsmyndigheter.

– Om halterna fortsätter att ligga under gränsvärdena ytterligare ett par år är det rimligt att Östersjölaxen friklassas från EU:s saluföringsrestriktioner på samma sätt som skett för strömming från vissa delar av Östersjön. Det skulle innebära att exporten av Östersjölax till Europa kan återupptas, vilket skulle vara av stort värde för det småskaliga kustfisket, säger Magnus Karlsson.

Det småskaliga kust- och insjöfisket är idag inriktat på fiske av små volymer av råvaror som vidareförädlas till livsmedelsprodukter av högt kommersiellt värde och som har betydelse för regionernas turism- och besöksnäring. Saluföringen försvåras emellertid av snåriga och delvis svårtolkade regelverk kopplat till olika EU-förordningar och nationella beslut.

– Det vore enligt min mening betydligt bättre om diskussionerna kring fiskkonsumtion fokuserade på Livsmedelsverkets kostråd och inte så mycket kring gränsvärden och hur olika partier ska provtas på ett representativt sätt, vilket i praktiken är omöjligt för en enskild fiskare att leva upp till, säger Magnus Karlsson.

– Kostråden är tydliga och enkla och att följa men innebär samtidigt att det finns en stor potential för det småskaliga kust- och insjöfisket att leva vidare. Om vi framöver ska leva upp till den svenska livsmedelsstrategin så behöver myndigheter med ansvar för fiske- och livsmedelsfrågor i dialog med näringen verka för en balanserad framställning av problematiken kring dioxiner i fet fisk, säger Magnus Karlsson.

Ladda ner rapporten: Dioxiner i fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern

För mer information, kontakta:
Magnus Karlsson, magnus.karlsson@ivl.se, tel. 010-788 66 03
Joakim Hållen, joakim.hallen@ivl.se, tel. 010-788 65 54