Annons

interfiske-daiwa-p
 i Notiser

Idag är det 30 år sedan Gary Wickins fångade den 3150 gram tunga abborre som fortfarande gäller som svenskt sportfiskerekord. Sportfiskarna har dagen till ära talat med fångstmannen om den minnesvärda pimpeldagen på Hällers myr 1985.

Abborren brukar ofta beskrivas som vår allra mest populära sportfisk. Varje år fiskar 100 000-tals svenskar från land, brygga, båt och is efter den vackra randiga jägaren. Den finns i nästan alla vatten och är vår mest talrika rovfisk. Trots detta tycks det svenska sportfiskerekordet på abborre vara i det närmaste omöjligt att slå. Gary Wickins fantastiska abborre på över 3 kg (51 cm) från Lysekils SFK:s lilla klubbtjärn Hällers myr i Bohuslän är idag vårt näst äldsta sportfiskerekord i sötvatten (malen borträknad)!

Den som känner till sin storfiskhistoria vet att Hällers myr under 1980-talet var ett såväl magiskt som mystiskt abborrvatten. Rekordet (2761 gram) som Gary Wickins slog 1985 hade bara ett år på nacken och kom från samma lilla tjärn! Lägg därtill en uppfluten död fisk på 3500 gram och en i det närmaste osannolik fisk på 67 cm från ett nätprovfiske – alla inom loppet av ett fåtal år. Förklaringarna till denna makalösa beståndstopp är inte helt enkla. Något som dock är helt säkert är att det rörde sig om ett ytterst begränsat antal storväxta individer som levde i en begränsad konkurrens om födan. Och de var inte lätta att fånga!

Vi låter fångstmannen själv berätta, Gary, hur gick det till när du fångade din rekordfisk?
– Först och främst och var det inte resultatet av någon rekordjakt. Jag kände såklart till Per-Erik Jacobsens rekord från året innan, men hade aldrig någon tro på att fånga en så stor fisk, den framstod snarare som en engångsföreteelse. Jag hade pimpelfiskat ett 40-tal gånger på myren innan och hade aldrig fått något över 2 hg! Dagen jag fick min abborre var det en familjepimpeltävling med klubben. Jag kommer väl ihåg dagen, det var en kall fin lördag och det gick ganska dåligt för mig tävlingsmässigt, endast några få abborrar under 20 gram. Efter att ha flyttat mig runt några gånger borrade jag ytterligare ett hål. Efter 5 minuter blev det plötsligt bom-stop. Jag trodde först att jag hade fastnat i någonting. Det var en otroligt konstig känsla. Sedan började fisken ta lina i en mycket märklig och långsam ”rusning”. Det var som om den inte förstått att den var krokad. Fisken tog ut nästan alla lina på mitt lilla tävlingspö med 0.16 lina tills jag började se bottenknuten och insåg att den tagit 20 av totalt 25 meter. Jag försökte bromsa försiktigt och fick in hälften av linan 2-3 gånger innan den började ”lunka” iväg igen.

Trodde du i detta läge att det var en abborre?
– Jag tänkte inte ens tanken, snarare att det var en stor sutare eller ål. Den fortsatte ju också och rusa flera gånger innan jag fick in den under hålet. Det kändes som en halvtimma, men det var säkert inte mer än 10 minuter. Jag förstod att det skulle bli svårt att få upp fisken, men jag ville i alla fall se vad det var någonting. Det jag såg genom hålet var endast ett gigantiskt öga som tittade upp på mig. Jag kunde ändå inte ta in vad det var för fisk, jag hade själv aldrig sett en abborre över 5 hg tidigare. Till slut fick jag tag i munnen på fisken genom hålet och då började det gå upp för mig att det var en abborre av enorma proportioner. Jag ropade dit ett par juniorer som försiktigt borrade upp ett extra hål för att kunna få upp den, samtidigt som jag tänkte ”det kan inte vara sant, det kan inte vara sant”. Men det var det. Alla juniorer sprang runt och gapade som tokiga på isen efter att den kom upp, själv kunde jag inte ens tänka ”rekord” – det enda jag tänkte när jag såg fisken i sin helhet var ”hur kan en abborre bli så stor?”. Det var en hög romstinn hona, buken var som en rugbyboll. Samtidigt var det också en otroligt vacker fisk med härliga färger och stora fina fenor. Vi slängde oss direkt till närmsta butik med krönt våg och där fick jag bekräftat för mig att rekordet var slagit. Jag ser den fortfarande som mitt livs fisk, det kanske bara händer en gång i livet att man fångar någonting som man alltid kommer att minnas.

Vad tror du, kommer dit rekord någonsin att slås?
– Jag hoppas det! Jag kunde själv aldrig tro att det skulle stå sig så länge som det har gjort. Är det något rekord som bör slås så är det abborre, det är ju fisken som alla känner till och den första man fångar som barn! Det vore kul om det är någon av de specimenfiskare som ägnar så mycket tid av sitt liv åt att jaga storfiskar som slår det. Istället för någon som mig, som hade en hel del tur – även om tur alltid kommer att krävas oavsett fiskare. Men jag skulle gratulera vem som än slår rekordet – jag kommer att vara den förste som ringer och säger grattis!

Övriga fakta:
• Garys abborre nappade på två maggot agnade på en trekrok strl 16. Ovanför hängde en Bergmans-pirk.
• Rekordabborren blev den sista(?) storabborren över 2 kg som fångades i Hällers myr.
• Närmast Garys rekord är Leif Krause med 2875 gram abborre från 1997 och Mona Widén med en borre på 2859 gram från 2012.

Annons

Sportfiskeprylar
Rekommenderade artiklar

Kommentera