Det finns lite olika sätt att angripa ett ämne när man när man rapporterar. Det finns t.ex. det lite klämkäcka beskrivande sättet där man fokuserar på det man tycker är bra och motpolen till det är ett försök till analys över ämnets samlade kvaliteter. Under mitt besök på flugfiskemässan och vildmarksmässan stötte jag ihop med några andra som lixom jag emellanåt skriver om sportfiske. Det var nästan kusligt hur vi samtliga uttryckte en oro över ett flertal saker.
Även förra året var jag tveksam till Flugfiskemässans utveckling. Vad som var tydligt i år var att många tunga utställare, framförallt grossister, saknades helt, ingen nämnd och ingen glömd. En konsekvens av det är att många av 2011 års nyheter inte fanns att se eller prova. Det vore intressant att veta om detta är ett medvetet val från drakarna eller en slump? I storlek och mässyta verkar det också gått inflation, utan att veta kändes själva ytan för flugfiskemässan mindre än vanligt.
De traditionella aktiviteterna i form av filmvisningar, föreläsningar och speciellt flugbindartorget finns dock kvar och verkar rent generellt hålla mycket hög kvalitet. Destinationer såsom Älvkarleby, diverse flugfiskevatten såsom nya Tiveden, Lungsjöån och Borrjsöån ställde ut. Just destinationer och fiskevatten verkar öka sin närvaro på Svenska mässor, något som verkligen ger ett mervärde för besökarna tycker jag. Vad som också slår en är hur duktiga folk har blivit på att bygga sina montrar, tilltalande bilder, produktexponering mm är bra och emellanåt riktigt bra. De utställare jag talade med, kanske ett tiotal beskrev alla att de var nöjda med både besökarantalet och så att säga kvaliteten på dessa. Engagerade flug- och sportfiskare som dessutom verkade ha plånboken med sig, många utställare som traditionellt ser mässor som en av sina försäljningskanaler var mer än nöjda. Notera att jag i detta reportage inte ägnar mycket åt vildmarksdelen, för mig är den ändå en annan mässa… Trots detta måste man ändå ställa sig frågan är vad som egentligen hänt med Flugfiskemässan och vad arrangörerna kan och i mitt tycke måste göra för att mässan skall fortsätta att vara en årlig knytpunkt och högtid för oss som älskar att fiska med flugspö. Färre utställare och mindre fysisk yta är oroande och kommer på sikt att avspeglas negativt genom färre besökare. Jag har inte svaret på den frågan men ordet vitalisering kan ändå vara en ledtråd, kanske en större internationell bredd på utställarna var ett förslag från en av utställarna jag pratade med…
Att mässan ändå är välbesökt kan konstateras men konstigt vore väl annars, den arrangeras ju i huvudstaden samtidigt som Båtmässan och Vildmarksmässan och ett inte litet spill från dessa mässbesökare syns naturligtvis strosande på Flugfiskedelen. Det vore intressant att veta hur det sett ut om Flugfiskemässan stått på egna ben, utan denna draghjälp. Nej, något måste göras, fortsätter den negativa utvecklingen som varit tydlig de sista åren och i år tydliggjordes av att så många gamla utställare saknades, tror jag att Flugfiskemässan förvandlas till en liten integrerad och marginaliserad del av Vildmarksmässan alternativt försvinner. Det önskar inte jag, att den har ett berättigande är för mig en självklarhet. Som engagerad flugfiskare och mässbesökare minns jag Flugfiskemässans storhetstid, när Jussi Sjölund med kollegor drog igång konceptet. Om den måste arrangeras tillsammans med andra teman som Vildmark må så vara men själen och antalet utställare måste förnyas respektive ökas… Med det önskar jag verkligen Flugfiskmässan lycka till, jag kommer att vara där även nästa år, med förhoppning om att bli glatt överraskad och att utställarna kommit tillbaka, för besökare finns det.
//Jan O +FishEco
Lämna ett svar