Enligt många forskare genomlever vi just nu den sjätte massutrotningen av arter i jordens historia. I maj i år fastslog FNs expertpanel för biologisk mångfald att en miljon arter världen över riskerar att utrotas om ingenting görs.
Hotet mot den biologiska mångfalden anses bland många miljöforskare vara ett minst lika stort och allvarligt hot som den ökande växthuseffekten, eftersom människan är helt beroende av fungerande ekosystem för t ex mat- och vattenförsörjning. Att flera arter hotar att försvinna just på grund av tiaminbrist, d v s brist på vitamin B1, är ett vetenskapligt faktum sedan flera år tillbaka – nu måste forskarna få ta reda på vad den orsakas av!
Tiaminbristens allvar
I främst sydöstra delarna av landet har under några årtionden konstaterats att bland annat gråtrut, lax, ål och ejder drabbats av brist på vitamin B1 eller tiamin och att denna brist leder till att många djur dör eller får försämrad fortplantningsförmåga och andra plågsamma symptom. De kraftiga skador tiaminbristen orsakar bidrar till att miljökvalitetsmålen Hav i balans, Levande vattendrag, Levande skogar och Ett rikt djurliv inte uppnås. Naturvårdsverket har i sin senaste uppföljning konstaterat att endast två av de av riksdagen
fastställda sexton miljökvalitetsmålen kommer att kunna uppnås till år 2020.
I flera av landets östersjöälvar har skadorna på lax och laxrom varit särskilt allvarliga. Dessa skador drabbar ekosystemet som helhet och orsakar dessutom miljonförluster för sportfiskeföretag och yrkesfiskare som är beroende av ett fungerande laxfiske. Tiaminbristens allvar i Hanöbukten tas upp och beskrivs i Havsmiljöinstitutets rapport ”Hanöbukten – En varningsklocka”.
Tiaminbristen har konstaterats av forskare i flera andra länder på norra halvklotet. Senare forskning har också visat på tiaminbrist hos bland annat torsk, älg, och honungsbin. Det är alltså sannolikt att tiaminbrist är en bidragande orsak till östersjötorskens sjukliga situation liksom till nedgången av antalet bin och möjligen också andra insektsarter som minskat kraftigt på senare år.
Vikten av fortsatt forskning
Den forskning på tiaminbrist som bedrivits under många år och vars resultat vunnit vetenskapligt erkännande måste få fortsätta att kartlägga var och hur tiaminbristen uppstår. En sådan kartläggning är en förutsättning för att problemen ska kunna avhjälpas. Sannolikt uppstår bristen på grund av att de växter som producerar tiamin får denna förmåga nedsatt. Tiaminbristen överförs sedan vidare till de djur som lever på växterna och därefter vidare uppåt i näringskedjan. Skadebildens utbredning geografiskt och över tid gör att många av de som forskar på området arbetar efter hypotesen att orsaken är någon form av luftförorening och man har också vissa teorier om vilken luftförorening det kan handla om.
Forskningens finansiering är samhällets ansvar
Hittills har tiaminforskningen i Sverige till stor del finansierats ur privata fonder, men ska man komma vidare i denna angelägna fråga anser vi att det är hög tid att samhället tar sitt ansvar och skjuter till medel. En sådan forskning, som gärna kunde bedrivas tvärvetenskapligt, skulle om den blir framgångsrik kunna leda till kunskaper som behövs för att bättre bevara ett antal viktiga arter. Detta skulle i sin tur kunna vara till direkt nytta för såväl yrkes- och sportfisket som för turistnäringen och därigenom för många människors försörjning. Sverige har dessutom genom undertecknandet av FNs konvention för biologisk mångfald åtagit sig att upprätthålla denna, ett åtagande som förpliktar.
Mattias Holmquist, koordinator
Biosfärområde Blekinge Arkipelag
Markus Forslund, chef natur & klimat
Länsstyrelsen i Blekinge
Stellan Hamrin, ledamot regionfullmäktige
Region Stockholm
Anna Sehlin, Oppositionsregionråd
Region Stockholm
Annelie Johansson, miljödirektör
Länsstyrelsen i Skåne
Thomas Johansson, ordförande
Östersjölaxälvar i Samverkan
Dafvid Hermansson, projektledare
Samverkan för Hanöbukten
Madeleine Lundin, utvecklingsansvarig
Marint Centrum, Simrishamn
Carina Wettemark koordinator,
Biosfärområde Kristianstads Vattenrike
Magnus Larsson, Kommunstyrelsens
vice ordförande,
Karlskrona Kommun
Roger Fredriksson, Kommunstyrelsens
ordförande
Ronneby Kommun
Per-Ola Mattsson, Kommunstyrelsens
ordförande
Karlshamns Kommun
Florence Eberhard, kommunekolog
Bromölla Kommun
Jonas Gustavsson, ordförande
Västblekinges Ornitologiska Förening
Kari Laukkanen, ordförande
Save The Baltic
Per-Arne Olsson, VD
Eriksbergs Vilt & Natur
Ida-Maria Rigoll, Platschef
Mörrums Kronolaxfiske
Naturskyddsföreningen Blekinge
Greger Ohlsson, ordförande
Eva Henriksson, ordförande
Naturskyddsföreningen i Karlshamn
Sten Nordin, ordförande
Göte Borgströms stiftelse för vatten-
och fiskevård
Blekinge Arkipelag är det första biosfärområdet i Sverige med fokus på Östersjöfrågor. Området omfattar merparten av Blekinges skärgårds- och kustlandskap, varav 156 000 ha är vatten och 54 000 ha land. Här finns världsarvet örlogsstaden, kastell och befästningar från dansktiden, lämningar från stenhuggeriepoken och det småskaliga kustnära fisket. Den typiska lövskogskusten med ekhagmarker, de grunda vikarna och de många öarna och skären ger området sin karaktär och en fantastisk artrikedom.
Blekinge Arkipelag utsågs för sina höga natur- och kulturvärden till biosfärområde av FN-organet Unesco år 2011. Det innebär att vi tillsammans med Karlshamn, Karlskrona och Ronneby kommuner har ett unikt område att på bästa sätt förvalta för framtiden. Natur och kultur ska bevaras samtidigt som näringsliv och samhälle ska kunna utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt.
Vår vision är att Blekinge Arkipelag ska vara ett hav av möjligheter, utan att begränsas av kortsiktighet och negativ mänsklig påverkan. Därför testas nya metoder och söks ny kunskap för att visa exempel på hur vi kan bevara ett naturområde samtidigt som människor lever och verkar där. Det bygger på ett lokalt engagemang för hållbar samhällsutveckling. Vårt biosfärområde är på detta sätt en arena för implementering av de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030.
Blekinge Arkipelag arbetar bland annat med att:
• Bevara biologisk mångfald genom ett betat och öppet landskap,
• Utveckla infrastruktur och hållbara produkter för naturturism.
• Stödja forskning kring fisk i Östersjön och om hur vattenresursen används klokast.
