Hur kan vi miljöanpassa vattenkraften? Det handlar Christer Borgs senaste debattartikel kring den långsamma och ständigt eftersläpande miljöanpassningen av svenskt vattenkraft om! Kanske är det så enkelt att det bara handlar om att våga ställa enkla krav på vattenkraften såsom egenkontroll genom Länsstyrelserna!
Christer Borg, satt i riksstyrelsen för Naturskyddsföreningen 2012-2014 och har 15 års erfarenhet som ordförande och generalsekreterare i Älvräddarna. Suttit i statlig utredning som av regeringen delegerad expert inom vattenkraft. Många år som ordförande i kretsen för Ådalen-Höga Kustens Naturskyddsförening och har även suttit i Skydda Skogens styrelse. Van debattör inom klimat, miljö och svenskt elsystem. Nu ledamot i Miljö- och Kultur i Sverige ideell förening.
Alla som fiskar på sin fritid, eller rent av lever av sportfiske som guide eller redskapsleverantör, vet vad som behövs i en å eller älv, vatten. När dammar och vattenkraft byggs försvinner vatten oftast på ibland långa sträckor i kanaler eller bergstunnlar som leder vattnet till kraftverket. Den ”vinst” som uppstår, i form av kWh-timmar till konsumenten av el som förvisso får betala för den och pengar till ägarna av kraftverket, medför i andra änden en förlust för alla djur och växter som har älven eller ån som livsmiljö. ”Den enes bröd den andres död”…
För att leva upp till en modern syn på miljön i stort, måste skadorna avhjälpas så långt möjligt är. Skador på arter och deras habitat och ekosystemen är nu erkända som lika allvarliga som klimatförändringarna. Så vad behöver göras, ute i verkligheten?
Fiskvägar, dvs anordningar som gör att framför allt fisk av alla de slag kan ta sig förbi är en självklarhet. Skydd i form av galler framför intagen till kraftverken behövs också, eftersom ingen fisk mår bra av att passera en turbin i stål med knivskarpa kanter som snurrar med många hundra varv per minut.
Man behöver också se över hur vattensystemet som kraftverket påverkar sköts när det gäller vattenhushållning, det vill säga när och hur man öppnar och stänger dammluckor uppströms själva kraftverket. Snabba förändringar i flöde och även vattenytans nivå, dvs hur mycket vatten som rinner i ån eller älven vid varje tidpunkt, är oerhört viktigt att förstå och ha kontroll över för att minska miljöpåverkan.
Ett förstört ekosystem som bara väntar på att vattnet ska flöda igen!
Men för kraftverksägaren betraktas vattnet uppströms som diesel i dieseltanken för en lastbilsåkare. Vattnet är ”bränslet” som ger turbinen fart och som fyller på deras bankkonton… ibland, när elpriset är högt, vill de ”gasa på” lite extra och då vill de gärna ha fritt att sköta flödena efter eget skön.
Lösningarna på ovanstående problem finns redan och de har funnits länge. Så det är inte ett tekniskt problem som gör att miljöanpassningarna i stort sett lyser med sin frånvaro i konungariket Sverige. Däremot är det juridiskt lite knepigare. Eller rättare sagt, inte så svårt som kraftbranschens och även ibland myndigheters jurister ofta påstår.
För ska den teknik som redan finns användas måste det göras via lagstiftning och lagregler. Frivillighet att åtgärda problemen finns inte och kommer med nuvarande generella syn på vatten, miljö och industri inte att uppstå.
Miljöbalken styr här helt och hållet. Det som nu gäller som rättesnöre för alla jurister, även inom myndigheter och miljöorganisationer (dock inte vi) är att den så kallade ”rättskraften” anses vara ett totalt stopp för vad myndigheterna kan och får göra. Rättskraft innebär att en verksamhet som har ett tillstånd, gammalt eller nytt, inte kan åläggas några nya krav som inte har behandlats och återfinns i det gamla tillståndet för verksamheten. Då ska man minnas att vissa grundtillstånd är från tiden när Äldre vattenlagen trädde i kraft 1919.
Rättskraften beskriven enligt ovan gäller för alla verksamheter som prövas enligt miljöbalken. Det inbegriper också miljöfarliga verksamheter. Men nu kommer det konstiga, som slutligen leder fram till vårt förslag i denna artikel.
Industrin i övrigt är inte lika halsstarrigt emot miljöåtgärder som kan motiveras och de omprövar ofta sina anläggningar alldeles frivilligt för att då moderna miljövillkor. Trots att det är samma lagar som styr som för vattenkraften!
En stor del av problemet ligger i människans generella natur. Hur vattenkraften behandlas är ett utslag av 11:e och 12:e budorden i Bibeln (okända för de flesta men icke förty ständigt i bruk): 11: Så här har vi alltid gjort! 12: Så där har vi aldrig gjort!
Men de nya prövningarna av vattenkraften som nu ska genomföras under åren 2022 till 2037, kommer inte de att fixa problemet? Den omprövningsrunda som kom till efter lite nya och ändrade paragrafer i miljöbalken 2019, kallad NAP (Nationell plan för vattenkraften), fungerar inte den?
Ambitionen var god, men hela omprövningssystemet enligt NAP har urvattnats bakvägen genom att Sverige och dess myndigheter ska tillämpa alla undantag i EU:s ramvattendirektiv som kan användas när bedömningen i vilket skick våra vatten befinner sig i görs. För det är så bekvämt för kraftföretagen (inte för miljön och dess innevånare) att om man kan bestämma att vattnet där kraftverket ligger är så påverkat av just kraftverket [sic!] att det inte kan kallas naturligt, då får man (ska man enligt order från både gamla och nuvarande regering) ställa lägre krav på miljöanpassningarna.
I samtliga stora och förmodligen i de flesta av de små, när regeringen nu eventuellt släpper på NAP-prövningarna igen efter pausen som pågått sedan förra året, kommer dessa undantag alltså att användas än mer extensivt. Så NAP-prövningarna (om de genomförs) är klara och har gett effekt ute i verkligheten runt år 2045 eller senare (det tar ju tid att bygga fiskvägar och annat, så när ett beslut om miljöåtgärd slutligen fastställs kan det ta upp till 5 år innan det fixats vid kraftverket) kommer det i själva verket vara väldigt få och väldigt små miljöåtgärder som utförs.
Så vad tycker då vi i MKS ska göras?
Jo, genom att från tillsynsmyndigheten, i fallet med vattenkraft är det länsstyrelserna, börja ställa krav på att egenkontrollrapporter skickas in enligt den förordning som gäller för alla. Med driftsdata från verksamheten blir det uppenbart både för den som bedriver verksamheten och tillsynsmyndigheten vad som är tokigt när man har anlagt en modern syn på miljön och de effekter av verksamheter som pågår med föråldrade tillstånd. I miljöfarlig verksamhet brukar det många gånger utmynna i, efter dialog mellan företag och tillsynsmyndighet, att verksamhetsutövaren själv kommer på att ”det vi gör nu är inte bra” och sedan utför de åtgärderna frivilligt, efter sedvanlig ansökan till domstol. Inom industrin vill säga. Vissa strävar emot och då behövs förelägganden och omprövningar.
Vattenkraftsbranschen har helt enkelt varit kvar i sin gamla fåra så länge att varken de eller de myndigheter som berörs av vattenkraften inser att vi nu lever 2024 med helt nya begrepp och lagar kring miljön.
Låt oss använda miljöbalken. Betrakta vattenkraften som vilken industri som helst i tillsyn och prövning. Länsstyrelserna: Ni måste börja kräva in egenkontrollrapporter och ni måste våga föra dialog och process med ert uppdrag i fokus: Miljön. Invänta inte NAP-prövningarna, det behövs inte!
Christer Borg, ordförande Miljö- och Kultur i Sverige
Alla fiskenyheter direkt till din mail? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!
