Ledarskribenten på tidningen Nya Åland, Nina Fellman, ställer fiskets etik mot väggen. Eller, så kan man i alla fall få uppfattningen att hon gör när man läser rubriken på hennes ledare – Vågar vi prata om fiske som etisk fråga.
Faktum är att majoriteten av textmassan faktiskt handlar om jakt, och inte om fiske som man skulle kunna tro. Nina pekar på den etiska aspekten i att döda djur för nöjes skull och frågar sig upprepade gånger om detta är rätt. Tyvärr är nivån på argumenteringen på en så basal nivå i Nina Fellmans ledare, att någon debatt är svår att sätta i rullning i frågan. Jag gör ett försök ändå.
Nina Fellmans kunskap om jakt och fiske framstår som ganska liten, då hennes ord saknar medlen att lyfta fram de egentliga frågorna som finns i fråga om etik i jakt och fiske. Att helt upp och ner ställa frågan – är det rätt att döda djur för nöjes skull? – tar inte de nyanser och kringliggande kontexter som är viktiga, i anspråk. När frågan ställs rakt ut utan något sammanhang kan svaret bara bli, nej det är inte rätt att döda djur för nöjes skull. Vidgar man dock sina vyer och börjar dissekera vad det egentligen handlar om, nämligen jakt och fiske, ja då får man fler infallsvinklar och argument att bolla med. Det finns ett givet utrymme för en etisk debatt i sportfisket, men den ligger djupare än Ninas frågor når.
De flesta sportfiskare kan hålla med om att drivkraften bakom sitt sportfiskeintresse inte ligger i att varken skada eller döda fiskar. Det handlar om själva planeringen, att smyga sig på, överlista och lyckas fånga ett byte, en fisk. Vissa menar att detta är en urgammal instinkt som ligger kvar i människan, och även om jag själv har svårt att sätta ord på drivkraften som får mig att fiska, så kan jag i alla fall säga att den finns där. Nina nämner C&R och menar att det är något som används vid gäddfiske, och att proffsen klarar av att återutsätta fisk med minimala skador. C&R används ju, som många vet, på i princip alla fiskarter av oss sportfiskare, och även om det finns de som utför C&R bättre än andra, så kan man inte säga som Nina gör i sin ledare. Att vi vill skada fisken så lite som möjligt vid C&R, det är dock sant.
Det handlar ofta om så mycket mer än att med sitt spö dra upp fisk. Sportfiske är en helhetsupplevelse nära naturen, där många människor världen över finner ro och en avstressande miljö. Det handlar också om en social gemenskap som ofta tillhör sportfisket, man umgås och delar upplevelser med varandra. Det handlar om tiden hemma på kammaren där nya flugor binds, varje fjäder, material och färgval noga valt med tanke på ett fiske som kanske ligger ett halvår framåt i tiden. Sportfiskare är man dygnet runt, alla årets månader, veckor och dagar.
Så att fråga om det är rätt att döda djur för nöjes skull, det är att trivialiser den pågående debatten om fiskets etiska aspetkter. Sportfisket erbjuder en värld som är långt borta från stadens stress och avgaser, långt ifrån räkningar, möten, ärenden och måsten. Det är en oas i tillvaron där många svenskar finner att man kan koppla av och varva ner. Det ger oss tillbaka lite av en värld som en gång var varje människas verklighet. Närheten till naturen, kopplingen till växter och djur är idag för många utbytt mot betong, plåt, robotar, datorer, etc. Vi har dock privilegiet att ta del av båda dessa världar. Det möjliggör att jag kan sitta här och skriva, att du kan läsa det jag skriver, men samtidigt finns möjligheten att komma ut i naturen och upplevelserna där.
Avslutningsvis kan jag bara konstatera att jag älskar sportfisket, och det älskar mig.
Läs Nina Fellmans ledare här -> Nya Åland
//Sebastian Wiman
