Den omstridda skarven är visserligen skyddad av EU:s fågeldirektiv, men det betyder inte att svenska myndigheter är bakbundna när det gäller förvaltningen av fågeln. I själva verket finns det goda möjligheter att besluta om skyddsjakt. Och för att underlätta dessa beslut har EU-kommissionen tagit fram riktlinjer för när skyddsjakt kan tillåtas – till exempel när fågeln orsakar allvarlig skada på fisket.
I riktlinjerna visar kommissionen stor förståelse för att det kan vara svårt att vetenskapligt bevisa hur stor skarvens påverkan är, och betonar att avsaknaden av entydiga bevis inte utesluter allvarliga skador. Skarvar kan på kort tid slå ut fiskbestånd, varför det kan vara nödvändigt med en pragmatisk hållning och tillåta subjektiva bedömningar gjorda av oberoende experter, skriver kommissionen.
Sedan 2002 har länsstyrelsen i Stockholm fattat beslut som medger prickning av ett begränsat antal skarvägg i några kolonier i närheten av viktiga lekområden för gös, gädda och abborre i skärgården. Enligt länsstyrelsens bedömning är skarv ”den mest sannolika orsaken till allvarliga skador för fisket”. Men för andra året i rad har nu Naturvårdsverket stoppat denna skyddsjakt, efter att Sveriges och Stockholms ornitologiska förening överklagat jaktbeslutet. Naturvårdsverket hänvisar bland annat till ornitologernas påstående att det saknas dokumentation och data som stöder påståendet om allvarlig skada. Att EU-kommissionen uttryckligen skriver att sådan dokumentation inte krävs, tar man uppenbarligen ingen hänsyn till.
Den som läst länsstyrelsens beslut om skyddsjakt kan konstatera att det är både välmotiverat och balanserat; ingreppen som medges är inte särskilt omfattande. Och framför allt: det är svårt att se annat än att det till punkt och pricka följer kommissionens riktlinjer. Några vetenskapliga studier om skarvens påverkan på fiskbestånden i Stockholms skärgård finns inte, därför kan man inte hänvisa till några sådana. Däremot finns det gott om studier från andra håll som länsstyrelsen hänvisar till.
På kontinenten finns det starka krafter som anser att Norden, och inte minst Sverige, måste ta ett större ansvar när det gäller de problem som skarven orsakar fisket. Det är bland annat mot bakgrund av detta som EU-kommissonen har tagit fram ovan nämnda riktlinjer. För att underlätta beslut om skyddsjakt, inte obstruera dem.
Naturvårdsverkets överprövning av länsstyrelsens beslut går inte att överklaga – och det går inte att rösta bort de tjänstemän som fattat det. Naturvårdsverket lyder under miljödepartementet men om miljöministern la sig i skulle hon förmodligen anklagas för ministerstyre. En ordning som onekligen är gynnsam för tjänstemannaväldet på Naturvårdsverket – men knappast för fiskbestånden.
JOHAN HELLSTRÖM
Journalist
Tidningen Skärgården
Denna artikel är tidigare publicerad i Tidningen Skärgården.
