Annons

 i Eko/Miljö

Vattenkraften är och har sedan lång tid varit en viktig komponent i Sveriges elförsörjning. Den uppenbara fördelen är att den i allt väsentligt är förnybar och fossilfri. Sverige har dessutom goda naturliga förutsättningar för produktion av vattenkraft.

Vi har som förbund ingen annan syn än att vattenkraften varit, är och kommer att förbli viktig för den svenska elförsörjningen, inte minst i ett scenario som dessvärre verkar peka mot en snabb och tilltagande mänsklig påverkan av klimateffekten.

Men vattenkraften är samtidigt hårt utbyggd, ofta på ett okänsligt sätt och med domar från tider då kunskapen om livet under vattenytan var låg. Kanske mest tydligt är i det perspektivet utbyggnaden av Stora Sjöfallet, då statliga Vattenfall i början av 1900-talet tilläts skövla oersättliga naturvärden mitt i en nationalpark där den mäktiga pulsådern Luleälven tystades för alltid. Den uråldriga principen om en kungsådra som alltid skulle flyta fritt ersattes från 1920-talet och framåt av en utbyggnadsiver som kodifierades i lag med mycket ringa hänsyn till andra värden än just produktion av el.

Genom den store författaren och filmaren Lars Molin vittnesmål i skrift och på film minns vi hur hela älvdalar sattes under vatten, mark exproprierades, gårdsbyggnader som blev kvar förvandlades till nya grund och människor tvångsförflyttades med enorma natur- och kulturförluster som följd. Eftersom de naturliga variationerna i vattenflöde passade industrisamhället dåligt skapades gigantiska reglermagasin som förvandlats till sterila vattenöknar där vattennivån hissas upp och ner med upp till 35 meter varje år. Samtidigt som det i till exempel Luleälven finns helt torrlagda sträckor på upp till ett par mil.

I den statliga utredningen Vattenverksamhet (SoU 2009:42) uppskattades antalet vattenkraftverk och andra fiskvandringshindrande dammar som saknade fiskvägar till 6402 stycken. Vid de få kraftverk som har någon form av fiskväg saknas ofta lösning för fiskens vandring nerströms, vilket leder till att såväl vuxen nervandrande fisk som ål på väg till Sargassohavet och utvandrande lax- och öringssmolt på väg till havets uppväxtlokaler i Östersjön och Atlanten helt enkelt mals till fiskfärs i turbinerna.

Till bilden kan läggas att Sportfiskarna i våras publicerade en ny studie som visar att länsstyrelserna i praktiken saknar resurser för tillsyn av vattenkraftverken.

Mot ovanstående bakgrund har styrelsen i Sportfiskarna nyligen antagit en ny vattenkraftpolicy med följande innebörd:
• Ingen ny vattenkraft ska tillåtas i outbyggda vatten.
• Det är ett oavvisligt krav med fisk- och faunapassager om vattenkraft skall vara berättigad till elcertifikat.
• Fungerande fisk- och faunapassager ska byggas förbi befintliga vattenkraftverk där det är motiverat utifrån fisk- och vattenvårdsintressen.
• Befintlig småskalig vattenkraft ska beviljas elcertifikat för ytterligare 15 år under förutsättning att man söker och får tillstånd enligt Miljöbalken och anlägger fisk- och faunapassage när det är motiverat utifrån vattendirektivet samt allmänna fisk- och vattenvårdsintressen.
• Regleringar och flöden vid kraftverk ska anpassas så att det biologiska livet gynnas.
• Dammar och kraftverk skall rivas ut där fiskevårdsvärdet tillsammans med de samlade värdena av natur- och friluftsvärdena är högre än värdet av elproduktionen.
• Alla vattenkraftverk skall på sikt ha tillstånd enligt miljöbalken.
• Det krävs ökade resurser för prövning och omprövning av domar och tillstånd samt mer resurser till utrivning, restaurering och tillsyn.

Förbundet har under det senaste året medverkat som expert i den utredning om vattenkraften som regeringen efter mångåriga påtryckningar från bland annat Sportfiskarna tillsatte vintern 2012.

Med de förslag som nu presenteras är våra förväntningar på miljöminister Lena Ek att nu faktiskt vidta konkreta åtgärder för att miljöanpassa vattenkraften höga.

Stefan Nyström

Generalsekreterare

Annons

Sportfiskeprylar
Rekommenderade artiklar

Kommentera