Annons

interfiske-daiwa-p
 i Eko/Miljö

Tänkte att jag skulle skriva några rader om just Catch and release och vad det innebär för mig. Jag satt nyss och bläddrade igenom massor av gamla fiskemagasin, nr från år 1990 – 2000. Och som i många fisketidningar kan man se bilder påfolk som anmält sig till olika tävlingar eller bara vill visa upp sin fina fångst, och sådant är ju alltid trevligt.

Men 90% av bilderna är på fångstmän somdragit huggkroken rakt igenom skallen eller håller ett regält gräpp över ögonen på gäddan. Och varje gång jag såg dessa bilder kunde jag inte låta bli att rycka på ögonbrynen och tänka hoppas verkligen den smaka bra eller slöseri på en så fin gädda.. Men när jag lägger ifrån mig tidningen ser jag att den är ifrån -94 och tänker aha de kanske inte viste vad CoR var på den tiden Fast det är ju inte heller riktigt sant, för när jag var liten och började fiska sa alltid min far att – varför ska vi döda nått för skojj skulle, och speciellt om vi inte ska äta den? Så man kan säga att jag är uppvuxen med CoR.

En annan teori som jag har är, hur vanligt var det med digitalkameror för tjugo år sedan? Klart man vill föreviga sin drömfisk till varje pris. Sen tror att det här med CoR är lite av en generations fråga också, för i somras träffa jag en äldre herre vid ett vattendrag här i Lindesberg. Till en början tyckte jag han var mycket trevlig och fridfull, han stod och metade abborre och jag skulle till och dänga lite fluga. Han hade fiskat där på den platsen i flera år och drog historier om stora abborrar som han tagit.
Jag kunde inte låta bli att skryta tillbaka och berättade om min gädda jag tog
där i början av året på 11kg. Han fråga lite tveksamt vad jag gjort med den,
och jag svarade artigt att jag självklart släppt tillbaka den. Jag fick nog det svar som jag egentligen kunnat förutspått av en något äldre generation. 

-VA!! är du inte klok, du skulle haft ihjäl na jag svarad – nej varför det? 
-Ho äter ju upp all abborre!!

Efter den diskussionen återgick jag till mitt och knöt på en fluga. Gubben fortsatte rycka abborrar, dock i kattmatstorlek som han nöjt bröt nacken av och lade i en nästan rågad tio liters hink. Det dröjde inte länge för ens jag krokade en riktigt fin abborre på drygt 600g och nu kommer det som fick mig att bli riktigt förbannad. När jag väl landat abborren och lite skrytsamt visat upp den för gubben börjar han skrika
-Bryt nacken av den, bryt nacken av den!! Jag svarade lite smått irriterat
att jag inte tänkt att döda den, då säger han -men ge den till mig då!?
– Nej du det kan du glömma, inte när du står där och dödar allt du får  och sedan ger det till katten sa jag och släppte tillbaka den.

Nu när jag tänker tillbaka på hela situationen kanske jag var lite väl hård, men jag blev så irriterad när han först vill läxa upp mig och sedan ta min fisk. Lika bra att jag säger det nu så att ni inte tror att jag är helt anti folk som dödar fisk för att äta den, för det gör också, jag älskar fisk.

Vart var vi.. just ja Catch and Release. Hur mår fisken efter att vi först krokat den och sedan drillat den, haft den uppe ur vattnet för att sedan fotas, vägas och mätas? Jag tror jag skippar den etiska biten och låter var och en dra sina egna slutsatser, för börjar man blanda in allt för mycket etik och moral i sitt fiske kan det vara slutet på sin hobby? 

Jag tänker dock visa ett exempel på hur en gädda klarar vissa onaturliga påfrestningar som vi människor kan utsätta dem för. Det gäller en gädda som jag och två andra fiskekompisar har krokat.

Hösten

Våren

Våren

Hoppas att det syns någorlunda bra på bilden. Hösten 2007 fick Björn nytt pb på gädda, då vägde hon 9000g. Sedan tog Micke sin första gädda på fluga och den vägde 9250g och det var Våren 2008. Sedan tog det två år innan jag fick äran att kroka denna madam och då vägde hon 11250g. Och om man tittar noga på det högra ögat ser man en mönster som liknar en båge och sen det mest karakteristiska på denna gädda är den märkliga ryggfenan som är kupad.

Jag kan säga med 99% säkerhet att det är samma gädda som vi krokat tre gånger. Då blir man lite fundersam och undrar hur mycket klarar en gädda av att bli utsatt för? Men ta nu inte detta fall som något skolboksexempel, för alla individer är ju olika. För som bilderna tydligt visar har vi inte varit så skonsam mot henne någon gång och det är lite pinsamt. Jag har lovat mig själv att jag ska skaffa mig en avkrokningsmatta samt vågnät innan säsongen drar igång på allvar. Vill inte vara någon moralpappa nu med detta inlägg men ska våra barn och barnbarn få uppleva det fiske vi har idag, utan att det ska få behöva höra det som vi alltid fått höra, det var bättre förr, får vi nog hjälpas åt och ta hand om det vi har idag.

Håller ni med om det jag skrivit eller är jag helt ute och cyklar?
Skriv gärna en kommentar!

Sunt förnuft mina vänner!

//Rickard Hodell 

Me and my rod

Annons

Sportfiskeprylar
Rekommenderade artiklar

Kommentera