Tänk dig att du är ute och fiskar vertikalt/ dropshot och du har ett riktigt skitfiske trots att det enligt ditt ekolod finns, inte gott om fisk, utan massor med fisk och att fisken finns på ställen som när fisket brukar vara som bäst. Månfasen är rätt, vinden är rätt. Allt är rätt. Jag har nött och blött och inget fungerar..
Dessutom är jag på sjön för att testa beten. Jag har hållit på i flera timmar och testat allt och inget fungerar. Timmarna går och jag känner desperationen smyga sig på mer och mer. Fisket går så dåligt att jag får lust att panta båten, göra bojsänke av trailern och använda spöna till att göra en fågelskrämma till skarven.
Där sitter jag och försöker meta upp en löja så att jag i alla fall kan åka hem och ha fått åtminstone en fisk, det vill säga en mer än min fiskekompis Ola så jag slipper den förnedringen i alla fall. Då ringer telefonen och vem är det? Jo, mamma! Mamsen har inte har pratat med någon på en vecka och hon är inställd på ett riktigt långt och detaljrikt samtal kring sitt favoritämne; strumpstickning. *suck*
Så medan jag pliktskyldigast talar i telefonen så sätter jag uppgivet på det jag minst tror på i hela båten, en så kallad pintail som är i storlek som en tumnagel. Jag tacklar den som ett dropshot cirka 30 cm ovan vertikaljiggen, som jag byter ut mot en 7 cm lång Doa Shad.
Hugget kommer direkt! Telefonen hamnar i pulpeten och elmotorn åker i vattnet för att få jobba som ankare. Det är ett stenhårt hugg – en gädda på omkring 7-9 kg på en 7 centimeters D.O.A Shad! Sedan följer ett tokrally i 55 minuter innan mörkret gör det svårt att fiska vidare. När rallyt är slut kan vi summera 9 gäddor 8 gösar och ca 35-40 abborrar..
Det enda fisken högg på denna dag var alltså Pintails, D.O.A Shads och FKP Jiggar. Lubbes dropshotjiggar förtjänar ett eget erkännande, med dem har jag flera gånger fiskat brallorna av andra som varit med i båten. Nu mer så följer dessa beten alltid med ut på sjön då jag tycker de fiskat mycket bra och har fortsatt att fiska bra.
Ska vara helt ärlig hade jag nog inte köpt Pin Tails i affären – att ett bete som är så för hållandevis litet kunde fiska så bra hade jag aldrig trott på om jag inte fått som uppdrag att testa dessa beten. Bäst har både Pin Tailsen och doa shadsen fiskat som drop shot beten/upphängare. Pin Tailsen får en galen hoppande gång i vattnet medans D.O.A Shadsen har en mer traditionell gång med en vickande rumpa. Lubbes beten beter sig som som vanliga vertikalbeten/ små shadar. Jag misstänker att det som gör dem så pass bra är färgen. De finns i nuläget tyvärr endast i en färg, dock hoppas jag att fler kommer på marknaden.
Att små beten kan fiska så bra känns ju helt galet! När man tittar på dem så är det svårt att föreställa sig att de ens syns i vattnet. Jag som alltid varit för större beten har nu fått tänka om ordentligt. I mitt huvud väcks minnet av en röst från min barndom: Ibland är det bättre med småmask än med daggmask
//Bobo FishEco
