EU och Norge ligger i konflikt med Island och Färöarna om makrillen i Nordatlanten. Det är kvoterna man slåss om, och ländernas fiskeflottor har lämnat in siffror på hur många ton makrill man tänker fiska under 2011. Problemet är bara att siffrorna överstiger de internationella forskarnas rekommendetioner med råge.
Nordiska rådet har gett sig in och försöker medla mellan de stridande parterna, och uppmanade på januarimötet, den 26 januari, alla iblandade att så fort som möjligt mötas vid förhandligsbordet. Nordiska rådets miljöutskott underströk vid mötet vikten av att utnyttja naturresurser i enighet, och med utgångspunkt ur naturresursernas hållbarhet.
Läs mer här -> Norden.org
Vassa armbågar och hårda ord viner i den bistra nordanvinden. Män i sydväst med pipa i mungipan, vevar med sina knutna nävar och pekar på sin sociala och ekonomiska situation. Kvoterna ska fördelas och alla vill ha mer än den andra, alla vill säkra hållbarheten för sig och sin familj. Vanligtvis när man talar om hållbarhet i dessa sammanhang menar man, i enighet med Nordiska rådet, på en hållbarhet ur ett ekologiskt perspektiv. Där man med stor medvetenhet för havets funktionella beståndsdelar och komplexitet, utgår från att nyttja havets resurser, inte utnyttja dem.
Det finns utrymme för ett hållbart fiske i världen, men människans girighet skapar alltid problem. Helt plötsligt talas det om hållbarhet i andra sammanhang. Ekonomisk och social hållbarhet, för människorna som arbetar i och kring fiskenäringen. Tryggheten sätts på spel om jobben hotas, men tänker man någonsin på att exploateringen av haven inte är hållbart ur ett ekologiskt perspektiv?
Politikerna verkar ha bestämt sig, för få är de beslut som ligger i linje med vad de internationella forskarna menar är ett hållbart fiske. Medan fiskeflottorna med sina vassa armbågar och sänkta ögonbryn slåss om chansen att få utarma havens resurser, står politikerna kraftlösa och förvirrade och skriver på det ena märkliga beslutet efter det andra. Torsken, ålen, laxen, listan kan göras lång. Alla har de gemensamt att de hade befunnit sig i en helt annan situation idag om politiker i EU lyssnat på forskarna, istället för på giriga fiskeflottor.
Ordet hållbarhet blev oerhört modernt för ett par år sedan. Inom fisket kan det tyckas självklart i vilken kontext det hör hemma, men uppenbart är att den sociala och ekonomiska hållbarheten är det viktigaste. Jag tycker att det givetvis måste finnas en hållbarhet för yrkesfiskarna, men inte på bekostnad av havens hållbarhet.
//Sebastian Wiman +Fisheco
