Yttrande från Älvräddarnas Samorganisation gällande Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig plan för laxbeståndet i Östersjön och det fiske som utnyttjar det beståndet.
Älvräddarna anser att målet, ett hållbart nyttjande via bevarande av biologisk mångfald är gott. Älvräddarnas utgångspunkt är att biologisk mångfald måste bevaras och stärkas, samt återskapas i våra älvar. Detta bör ske genom att vandringshinder i de reglerade älvarna åtgärdas, i första hand genom att passager för fisk skapas, så kallade fiskvägar.
Förslaget att kompensationsutsättning ska fasas ut anser vi är en bra väg att gå, dock med ett absolut rekvisit att en nationell plan med åtföljande lagstiftning för skapande av fiskvägar i våra reglerade älvar först tas fram.
Utvecklande av yttrandet
Älvräddarna har i en öppen utfrågning i riksdagen den 4 oktober pekat på de skriande brister i vår miljölagstiftning som möjliggör att svensk vattenkraftsindustri med lagens hjälp kan undandra sig principen att den som orsakar skada på miljö också åtgärdar dessa genom skyddsåtgärder av olika slag, exempelvis fiskvandringsvägar (Polluter Pays Principle). 97 % av de svenska drygt 2 100 vattenkraftverken drivs med tillstånd som är meddelade enligt lagstiftning äldre än miljöbalken. Hundratals kraftverk drivs utan några som helst meddelade tillstånd och cirka 90 % med tillstånd meddelade enligt 1918 års vattenlagstiftning. Detta är den direkta orsaken till de enorma problem Sverige har att leva upp till ramvattendirektivets mål för våra vatten med avseende på hydromorfologiska parametrar (vandringshinder, flödesregimer etc).
Vi ser positivt på den föreslagna planen, då den indirekt med nödvändighet måste leda till att Sverige slutar undandra sig vattendirektivets mål och intentioner, något vi anser att Sverige gör med hänvisning till den ändring i miljöbalken som genomfördes september 2010. Miljökvalitetsnormerna meddelade av våra vattenmyndigheter degraderades då till en form av börnormer som endast ska bedömas enligt miljöbalkens 2 kapitel om allmänna hänsynsregler. Detta har medfört att svenska mark‐ och miljödomstolar i de processer som varit sedan dess totalt ignorerar vattendirektivets implementering i svensk lagstiftning, samt medför att Sverige som nation lider en mycket stor risk att år 2021 ådra sig rullande viten för fördragsbrott.
Enligt punkt 13 och 14 i den föreslagna förordningen ska länder som idag har utsättning som obligatorium för potentiella laxälvar (i Sverige samtliga reglerade älvar) kunna få sätta ut lax under en period av sju år för att på så sätt återetablera naturliga laxstammar i dessa älvar. Det är en period Älvräddarnas Samorganisation Norrmoflo 144, 880 30 NÄSÅKER Org: 802442‐7737 som ganska väl stämmer överens med det dispensår som våra svenska vattenmyndigheter gett de vatten som på grund av vandringshinder inte kan uppnå God Ekologisk Status eller God Ekologisk Potential redan år 2015. År 2021 ska dessa vatten ha nått de ställda miljökvalitetsnormerna. Eventuellt bör förordningens punkt 14 alltså justeras så att utsättningar kan fortsätta till år 2021 för att på så sätt harmoniera med ramvattendirektivet.
Älvräddarna anser att en lagförändring där nyprövning av samtliga vattenkraftverk som idag inte har tillstånd för hela verksamheten enligt miljöbalken kan och ska genomföras under denna period. På så sätt kan samtliga potentiella laxälvar som idag finns restaureras så att stödutsättning inte längre behövs, detta till gagn för Östersjöns bestånd av vild lax. Utan en plan för våra reglerade älvars restaurering med avseende på vandringshinder motsätter vi oss förslaget att fas ut kompensationsutsättning av lax.
Christer Borg Ordförande Älvräddarnas Samorganisation
Lämna ett svar