Sedan barnsben har jag haft förmånen att bo nära en underbart vacker sjö, Lejondalssjön, där bor kanske världens vackraste abborrar, djupt gröna med tydligt markerade ränder och fenor som lyser klarrött. Abborrarna får sin storlek och sina vackra dräkt från alla herrans signalkräftor som också finns i sjön, dit är jag på väg nu…
Idag har jag egentligen planerat för ismete efter gös med gode vännen Tuben men plikter mot familjen gjorde att tiden inte räckte för detta. Däremot räcker tiden till ett kort men koncentrerat pass på abborre, idag med ekolod monterat på isen, en sak jag velat testa länge… Ekolod har nu i flera år använts av skickliga isfiskare, ungefär på samma sätt som loden används vid vertikalfiske. Här är skillnaden att du inte har en båt att söka fisk med men, när du bänkat dig vid ett hål och även borrat ner en givare till lodet får du ett fönster till fisken som kan ge dig massor med information, hur djupt går bytesfisken, finns det avvikelser på botten (stenar etc) på vilka djup finns de större ekona. Ja, du får det som är viktigast vid fiske, information som du kan grunda din fiskestrategi på.
På plats ute på det vi kallar Flaket sitter Micke och Tommy. Det dröjer inte många sekunder förens Tommy ställer sig upp, armarna går i en skön pendelrörelse, men i ett försiktigt tempo som indikerar riktigt stor fisk. Tommy lirkar och Micke står beredd att stjälpa upp fisken när den är i hålet. Det lönar sig alltid att bli blöt om fingrarna när det gäller stor fisk. Storabborren har en riktigt dålig ovana att skaka som besatta med huvudet sista decimeterna av åkturen. Å visst är det en av sjöns underbara storabborrar, Micke kör ner handen och tar ett snabbt rutinerat grepp om abborrhuvudet, fisken är uppe. Ett par snabba kort tas, vi uppskattar fisken till 1,4-1,5 kilo, ner i vattnet igen och Tommy får ryggdunkar av både Micke o mig.
Nu är det bråttom! Jag flyttar mig kanske 20 meter närmare mot Tommy, storabborren går ofta i flock. Några få individer som samlas likt delfiner för att jaga och då är det bäst att vara snabb om man vet var dem är för sekunden. Ner med balanspirken och snabb justering av lodet, ställer in det så att det zoomar allt mellan 5-10 från botten. Jag struntar i vattnet mellan isen och mitten. Jag vet att på första isen står abborren alltid djupt… jag får direkt den där härliga vertikalkänslan, pirken syns tydligt på lodet och jag kommer på mig själv med att egentligen slutat fiska, jag bara studerar hur balansaren rör sig, registrerar i huvudet hur mycket jag måste lyfta den från botten för att se den på lodet. Testar hur lodet visar rörelser, snabba lyft, korta lyft. Aha, det ser ut så, tänker jag, långa lyft… barnsligt roligt.
Plötsligt har min pirk fått sällskap! Jag vaknar till och adrenalinet kommer som ett brev på posten. Ett eko stiger direkt från botten och mot balansen som kanske är en meter från botten. Jag skriker rätt ut – GRABBAR, NU FÅR JAG FISK. Abborren tar stenhårt, det är inte bara gös som kan konsten med karatehugg. Tommy och Micke kommer springande. Abborren är stor, det går vägen ända upp, lite lirkande som vanligt precis vid hålet men det går… Gnistrande röda fenor, härligt markerade svarta ränder. Jag är så glad, så jäk…a glad! och lovar återigen att aldrig klaga på min hemsjö, den kan vara sur ibland men dagar som dessa glömmer man allt.
Denna korta dag får jag ytterligare en abborre på kanske ett kilo, såg även denna fisk på lodet och var beredd. Jag kan konstatera att jag nog aldrig mer går på storabborrjakt utan ekolod. Det ska bli jätteroligt att fortsätta att analysera fisket via mitt fönster mot fisken.
Lite om fiske med ekolod från is. Jag använder mitt gamla Eagle Cuda 128 portabelt. Räcker utmärkt med ett enkelt lod. Jag ställer ner känsligheten något och sätter manuellt zoom på att täcka botten och fem meter upp. Det är otroligt hur väl pirken och fisken syns, förmodligen för att vattnet så här års är ganska fritt från plankton och annat som kan störa ekolodsbilden. Givaren placerar jag i ett hål som ligger direkt framför mitt pimpelhål och sänker ner givaren så att den bara är strax under isen. Så här på första isarna står abborren oftast djupt och botten nära. Givaren har jag monterat på ett förlängningsbart skaft för skurmoppar. Det går utmärkt att tejpa fast det. Som vanligt, krångla inte till det. De enkla lösningarna är oftast de bästa…
Jan O, s sex tips för stor abborre
Att fiska riktat efter storabborre är faktiskt inte helt enkelt, många skickliga tävlingsfiskare går ofta bet, deras teknik med många hål, snabbt skanna av om det finns abborre och sedan vidare, funkar helt enkelt inte. Den store kräver helt annan och nästan motsatt teknik. Greppar man detta är storabborren egentligen ganska tacksam att fiska efter, den stora hemligheten heter faktiskt lugn o fin. Under åren har jag vid många tillfällen blivit rundborrad av skickliga tävlingsfiskare, jag får fisk men inte dem, de har helt enkelt inte tålamod att vänta in abborren… Den stora abborren är en ensamvarg. Vid jakt är de smarta nog att gå samman i flockar, inte stora stim. Flockarna verkar bestå av ca fem till kanske tjugo stora individer. Det verkar också som om dessa abborrar har speciella jaktstråk, hittar du ett av dessa stråk är det faktiskt bara en tidsfråga innan du får din storfisk. Nedan följer några enkla råd för att förhoppningsvis förkorta tiden mellan huggen.
Regel nr ett, ta det lugnt, sitt gärna tio minuter eller mer i varje hål, det tillhör verkligen undantagen att den store nappar direkt. Ett av dessa undantag är när du borrar direkt över en flock abborrar som jagar, då tjongar det till sekundsnabbt men detta händer kanske bara en gång på 100.
Regel nr två, håll bottenkontakt, i många vatten där abborren blir stor blir den det just därför att kräftor är basföda, kräftor finns på botten.
Regel nr tre, stor abborre kräver stora beten. Stora pirkar såsom klassiska Bergman, Pilopirken, Bamse m.fl. är alltid gångbara. Själv fiskar jag helst med balanspirk, under min lärotid som pimpelfiskare sa alltid de gamla gubbarna att balansen bara funkade på våren, detta är rent struntprat. Balansen, ju större desto bättre, fungerar hela vintersäsongen. Nils Master, Rapala m.fl., färg är faktiskt av underordnad betydelse men som med allt fiske, använd den du tror på.
Regel nr fyra, använd alltid tunn flätlina till ditt pimpelspö. Kontakten med pirken är helt överlägsen och mothugget sitter perfekt, sista metern innan pirken skall vara fluorcarbon 0,25 mm. Jag har fått så mycket kritik av förståsigpåare för att jag säger detta. Men, de som prövat kommer aldrig att använda gummisnoddsnylon igen, tro mig. Håll bara koll på linan när du lägger den på isen, den kan frysa och med detta bli svårhanterlig men man får koll på detta efter ett kort tag. När flätlinan var ny på marknaden fanns det en sort med en speciell plastcoating runt, tyvärr finns den inte längre men den var helt krångelfri, hittar du en sådan så köp!
Regel nr fem, storabborren kan finnas lite varstans men regeln säger fem meter och djupare. I lejondal är bästa djup mellan 8-11 meter, steniga bottnar är inte dumma alls, förmodligen för att dessa bottnar håller bra med kräftor. Vid vissa tillfällen, speciellt på våren går, kan man ibland ha fantastiskt fiske på halvvatten. Börja att fiska kanske en meter under isen, fira dig sakta neråt en meter i taget tills du hittar fisken. Dessa gånger har abborren börjat jaga småmört som emellanåt samlas i stora stim, härliga tjonghugg, då är det gott att leva. Balans eller pirk spelar ingen roll, abborren hugger på allt!
Regel nr sex, att använda mindre borrdiameter än 150 mm är direkt dumt. Storabborren är riktigt bred, du vill inte att din drömabborre fastnar i botten av ett hål med 60 cm is mellan dig och fisken. Allt fiske kan utvecklas, några i mitt kamratgäng har börjat ismete efter den stora abborren med småmört som bete, största fisken 1,4 hitintills. Några har börjat experimentera med doftmedel, detta tror jag stenhårt på och ska verkligen hårdtesta i vinter… Att mäska efter abborre måste ju också gå, eller hur? Har du själv idéer så var generös, vi tjänar alla på att avveckla Hemliga Klubben. Det är så mycket roligare att dela med sig. Lycka till i vintern och glöm inte isdubbarna.
//Jan O +FishEco
Lämna ett svar