Det är alltså inte bara fiskepressen som rasar över fiskeriverkets senaste utspel i sin egen nyhetstidning Sött och Salt i förrgår. Där klappar man sig själv på axeln och påstår med ro att ålförvaltningen i och med den nya planen, är på rätt väg. Nog märks det att man på fiskeriverket gråter mer för yrkesfisket, än för ålen. Det paradoxala i det är ju att ålen som fiskenäring försvinner i samma takt som arten. På IUCN:s lista över akut hotade arter återfinns ålen, arter som hamnar på den listan anses ha extremt stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en nära framtid.
Nu går alltså Naturvårdsverket ut med att man inte står bakom den förvaltningsplan för ålen som fiskeriverket lagt fram. Naturvårdsverket talar istället om ett totalt fiskeförbud som en självklar åtgärd, efter att ha tagit del av många forskningsrapporter som visar hur ålen som art, är inträngd i det sista hörnet. Man reagerar också på att återhämtningsplanen för ålen är hela 200 år, något som man från Naturvårdsverkets sida anser vara alldeles för lång.
Vi undrar då hur man mot forskarnas inrådan låter över 300 yrkesfiskare fortsätta sitt storskaliga fiske efter ålen 2012? De flesta forskningsorgan har larmat sig hesa i många år, men ändå nonchaleras dessa varningar till ålens stora förtret. Fiskeriverket talar om ett ålbestånds överlevnad, medan Naturvårdsverket menar att det egentligen handlar om en arts överlevnad. När ska det sjunka in för fiskeriverket vad som egentligen står på spel?
Läs mer här -> Naturvårdsverket
//Sebastian Wiman +Fisheco
Lämna ett svar