I Kristianstad möts man av döda fiskar!

Annons

Jan Olsson

Datum:

2025-08-28

I Kristianstad möts man av döda fiskar och en helt igenväxt Kristianstad kanal som löper genom staden. Det luktar illa, råttor frodas och sportfiske är inte att tänka på. Situationen har fått många naturvänner och inte minst sportfiskare att reagera över vanskötseln av vattnet!

Fredrik Angsmo, engagerad sportfiskare är bekymrad:

– Under många år har jag tyvärr bevittnat en allt sämre skötsel av vårt centrala vattenområde. Jag själv tog mina första steg inom fiske i kanalen, och för många har platsen varit en naturlig startpunkt för friluftsintresset. Därför är det både tragiskt och anmärkningsvärt att en så viktig del av stadens miljö och identitet vårdas på ett sätt som inte motsvarar dess betydelse. Kanalen är trots allt något av det första både turister och invånare möter i innerstaden.

Sedan 2018 har flera beslut från tekniska förvaltningen successivt försämrat livsmiljön för de djur som lever i och omkring vattnet. Den buskvegetation som tidigare gav skydd och naturliga livsmiljöer har tagits bort, vilket har lett till att djuren nu hänvisas till de konstgjorda ”bankerna”. Följderna är tydliga: återkommande fiskdöd på grund av syrebrist, ökad råttförekomst och en vattenmiljö som periodvis luktar kloak.

Samtidigt fortsätter man att avverka de sista buskar och träd som ger skugga åt vattnet, något som ytterligare förvärrar situationen. Rensningen av kanalen framstår som otillräcklig – klippningen sker ytligt och växtligheten återkommer snabbt, medan avklippt material lämnas kvar i vattnet där det bryts ner och förbrukar syre, vilket ytterligare skadar djurlivet.

Ett tydligt exempel är området vid Kulltorp. När klippning inte längre var möjlig föreslogs muddring, men det genomfördes aldrig. Nu har igenväxningen spridit sig långt nedströms, bland annat förbi Sommarlust, vilket kräver betydligt större insatser än tidigare.

Situationen är akut, och om inget görs riskerar vi en ekologisk kollaps i kanalen. Frågan man bör ställa sig är varför man inte prövar enklare och mer effektiva metoder, såsom takbåt och manuell rensning, i de delar som fortfarande går att rädda.

Det är anmärkningsvärt att politiker och ansvariga inom tekniska förvaltningen år efter år undgår ansvar, trots återkommande felanmälningar och klagomål. Tvärtom verkar åtgärderna bli färre, samtidigt som problemen växer.