Möte med Vänerns drottning! En historia om en gädda som kommer räknas som en historisk fisk! Lars-Ove ”Larsa” Pettersson berättar om en händelse ytterst få får vara med om och ingen tidigare i denna sjö!
– Jag fångade drömgäddan! Eller ska jag vara helt ärlig så har jag aldrig ens drömt om att fånga en gädda över 18 kilo. Vänerns drottning visade sig under helt vanligt spinnfiske från båt.
Jag är uppväxt i Slättanäs, Listerby, i Blekinges en gång så gäddrika skärgård. Jag fick första egna båten av pappa när jag var 12, pappa som själv var uppväxt i gäddparadiset Trosa. När jag flyttade till Solna för drygt 25 år sedan blev det naturligt att köpa båt och placera den i Trosa.
Under många år fiskade jag väldigt mycket och har stött på många av dagens ”gäddprofiler” på sjön, på tävlingar och mässor. Jag gissar att jag uppfattas som en pratkvarn, mitt yrke handlar dock om att skriva, sportjournalist helt enkelt.
Sportfiske var en stor del av mitt liv, men så kom plötsligt just livet emellan. Båda mina barn är framgångsrika i sina respektive sporter och som idrottspappa har fisket fått stå tillbaka de senaste åren. Någon säsong har min Silver Hawk inte ens kommit i vattnet. Mina fiskepass senaste åren går att räkna på en hand.
Men så hörde en kompis av sig. Han bjöd med mig för gäddfiske på Vänern där han haft några riktiga upplevelser med 10-plussare. Vi skulle fiska med guiden Peter Törnqvist.
Jag har aldrig fiskat med ”Törna” men vi har träffats otaliga gånger i skärgården eller vid hamnen i Trosa. Jag har alltid gillat honom och jag var faktiskt extra glad att få fiska med just honom. Jag har knappt fiskat med guide tidigare även om det blivit någon tur, som jag arrangerat via jobbet, med Robban Andén och Berra Mårdh. Det har även blivit nån tur med Joakim Pettersson (öring), Mikael Puhakka (gös) och flera fisketurer med min vän, fiskelegendaren Hans Nordin.
Jag måste också nämna Björn Allerstam, en lumparkompis och fiskeprofil, som lärt mig massor under otaliga fiskepass sedan flytten till Stockholm.
Men åter till den magiska dagen tillsammans med min kompis Peter Frank, hans fiskevän Sebastiaan Makkinje och Peter Törnqvist. Sebastiaan visade sig vara en jävel på att fiska gädda, fokus och blixsnabba mothugg, han dominerade i fören där han hade sällskap av Peter Frank. Själv höll jag mig i aktern där jag kände mig mer trygg med lite högre reling (gubbvarning).
Jag spinnfiskade med egna idéer och egen utrustning där bak i aktern. Törna skakade på huvudet när jag testade stora skeddrag med enkelkrok och en liten tail.
Trots att man har beten för hundratusentals kronor kunde jag inte låta bli att stanna till hos Jiggar.nu inför den här resan när jag ändå hade ett ärende till stugan i Trosa. Jag gick in i butiken och ställde en enda rak fråga till Jacob Hanc. ”Jag ska till Vänern och fiska gädda, jag har aldrig fiskat gädda där och du får plocka ut ett måste-bete”.
Jacob tvekade inte en sekund och gick och hämtade ett stort gummibete. ”Den här hade jag fiskat med” sa han på sitt lugna sätt och gav mig deras egen Jiggen 25 cm i färgen Hulken UV. Jag köpte även stinger med det härliga namnet: BKK BB Trigger-21 UVO Stinger M 2/0 samt nya långa tafsar BKK 7×7 Wire Leader HD 30 kg 40 cm. Tänkte att kunde vara bra med en ny rejäl tafs utifall att…
Efteråt kände jag att jag glömt något, jag har ju bara mitt multispö att kasta stora tunga beten och dagen efter passerade jag Sportfiskeprylar på Söder för att köpa ett haspelspö för uppgiften. Jag gillar haspel, inte minst som avlastning under en lång dag på sjön. Plus att jag älskar att testa, växla tekniker och prova olika beten för att knäcka koden för dagen. Jag hade bestämt mig för ett Westin W2 Powercast 8’3”/248 cm XXH 40-130g.
På förmiddagen jagade vi i branterna och ganska djupt, jag fick en mindre gädda och visst hög den på mitt nya bete från Jiggar.nu. Min första spinnfiskade gädda på Vänern. Lite senare fick jag även en på 7,9 och det var en stolt gubbe som poserade med en riktigt fin Vänern-gädda. Dagen var räddad!
Vi tog lunch. Jag vet att Törna även jagar och han briljerade med en fantastisk dovhjortsfilé på stekhällen.
Efter lyxlunchen var jag taggad. Jag hade intalat mig själv, och även sagt till de andra, att det var eftermiddagen jag trodde på eftersom värmen skulle stiga efter en kall natt och förmiddag.
Vi såg en del fisk på ”liven” men jag fortsatte med mitt vanliga spinnfiske med pannben och egen känsla där bak i aktern. Vi driftade på, kast efter kast efter kast, som sagt, pannbensfiske. Jag gillar att kasta så att gäddorna inte får solen i ögonen om/när de hugger. Jag drog i väg ett ganska långt kast mot solen med mitt nya Jiggen 25. Det stora nerblyade gummibetet fick skjunka mot botten, sedan sakta, sakta hemtagning…
Pang! Hugg!
Mothugget sitter perfekt. Jag är sällan så där dramatisk i mina mothugg utan jobbar mer med handlederna. Men det funkar. Jag känner att det är en bättre fisk. Samtidigt har jag mitt nya spö, som jag givetvis inte känner och jag har svårt att avgöra, men bättre än 7,9:an gissar jag.
Törna är imponerad av spöböjen och säger: ”Det här är en bra fisk. Ta det lugnt nu”.
Jag är lugn. Faktiskt riktigt lugn, spöt jobbar bra och tröttar ut fisken. Jag bestämmer mig för att öka slirbromsen och Törna får nästan panik: ”Fippla inte”.
När fisken kommer in mot båten är den inte klar utan sticker djupt och under båten. Jag får jobba i knäna men håller emot och spöt testas på allvar, efter ett tag där vi verkligen fajtas bestämmer jag mig för att öka slirbromsen ytterligare, sekunder senare ger hon sig och jag kan styra henne ur djupet och in i håven. Törna gör en mästarhåvning och det görs high fives i båten.
Jag tänker inom mig att det kanske är en 10:a, i alla fall kändes den större än 7,9:an. Tills jag ser huvudet… Då inser jag att det här är ett monster. Kanske borde jag fattat det på kommentarerna i fören och ifrån guiden.
”Vad har du för PB?” vrålar Törna.
”Jag vet inte, hemma i Blekinge tog vi stora på 80-talet, men i modern tid har jag inga över 10.”
”Men var har du för PB? 10-12-14?”.
”Är den 12 kan vi kalla det för PB” säger jag, mest för att göra superguiden nöjd.
Det är hög puls i fören. Rutinerade Sebastiaan stöttar Törna medan min kompis Peter Frank ser lika chockad ut som jag är. Men han leende är fantastisk. ”Fan Larsa, det här är sjukt!”
Själv sitter jag i aktern och bara njuter, jag är fortsatt väldigt lugn. Jag är nog lite chockad och tagen. Jag som aldrig fiskat gädda på Vänern – och så händer det här.
Det lugnar ner sig. Gäddan får vila i håven och hon är hela tiden väldigt pigg. Hon är bred, hög och väldigt lång. Jag imponeras över hur den rutinerade duon hanterar henne med värdighet och respekt. Inte en droppe blod efter krokarna.
När hon mäts skriker de: ”Hon är 129 – vilken jävla fisk”.
”Det är den största jag sett” säger Sebastiaan med mängder av plussare på sitt cv. Guiden säger samma sak.
Hon får gå tillbaka och vila i håven och sedan är det dags för vägning. Hon får knappt plats i vågsäcken…
Vi använder två olika vågar som visar samma.
Vikten pendlar, den är uppe på ruskiga siffror som vi inte behöver avslöja, men till slut kan vi konstatera att hon i alla fall inte väger under 18,2 kilo.
18,2 kilo – 129 centimeter!
”Det kan vara den största som fångats på Vänern”, säger någon. Jag vet inte om det stämmer. Det är i alla fall den största jag fångat.
”Det bästa av allt är att hon är fångad på vanligt spinnfiske”, säger jag och får medhåll av övriga.
Drömgäddan får åter vila i håven sen blir det en snabb fotosession. När sedan Törna håller henne i vattnet för release är det för mig en oerhört vacker scen. Det här är inte en gäddmadame, det är en drottning. Vänerns drottning!
När hon simmar i väg i majestätisk stil är jag rörd och stolt.
”Det är vackert” sa jag och fortsatte: ”Hon är pigg, glad och oskadd”.
Vi kommer aldrig ses igen, jag och Vänerns drottning – men jag kommer för alltid bära med mig minnet av vårt möte.
/Lars-Ove ”Larsa” Pettersson
Fotnot. Totalt blev det 20 gäddor i båten denna magiska dag. Förutom Vänerns drottning på 18,2 fick Sebastiaan en fin madame på 11,8. Samtidigt som hon låg i håven fick jag en 8,6 på tailbete i min egen färg (tack Holme som lackat), ett brutalt hugg där gäddan slukade betet. Peter Frank tog dagens tredje största på 8,9 samt ytterligare en över 8 kilo.
Alla fiskenyheter direkt till din mail? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Lämna ett svar