Annons

 i Eko/Miljö

Var vid fiskdisken på Coopen, Värmdö mitt i skärgården. Där låg abborre, gös, lax m fl läckert upplagda. Jag frågade expediten om någon fisk kom från Östersjön.

Tänkte jag skulle stödja någon stackars skärgårdsbo. Nej, säger han stolt, ingen av fiskarna kommer från Östersjön. Det är ett försäljningsargument, den fisken är för hårt ansatt. Hur har det blivit så här att till och med kusten är fiskfri. Det var inte länge sedan som Östersjön stod för 25 % av världens torskfångster (1984) vilket var alldeles för mycket skulle det visa sig. Men kustens fiskbestånd stod sig starka tills den kinesiska skarven anlände till Stockholms skärgård för första gången 1994. Problemen började med vårt EU – inträde 1998 och rödlistningen av den kinesiska skarven eller i dagligt tal; mellanskarven. Phalacrocorax carbo sinensis Blumenbach 1798).  Europeiska kommissionen rödlistade alltså helt fel fågel, en invasiv främmande art hitförd från Kina av holländare på 1600-talet. Vår ursprungsskarv återfinns numera bara i Nordnorge i Skandinavien.

Ingen annan inplanterad art har haft en sådan negativ inverkan på ekosystemet efter östersjökusten som den kinesiska skarven. Internationellt nästan jämförbar med den guldfläckiga mungon som engelsmännen spred i kolonierna under imperietiden. De skulle hålla efter ormar och råttor (som engelsmännen också spred) . Följden blev att 100-tals endemiska arter utrotades, dock inte vare sig ormar eller råttor. Mellanskarvens ”sinensis” inverkan på våra kustområden påminner om de skador som ekosystem fick när västkusttrålarna fiskade upp all torsk i Östersjön.  Skarven rycker helt enkelt ut en länk ur den ekologiska kedjan vilket får följder både över och under ytan. Abborre, som är en Key-stone-art (nyckelart) genom att hålla ner antalet spigg i lekvikarna, är vår nya fågels favoritmat. Efter några års skarvetablering består oftast abborrbestånden bara av individer under 5 cm och några få riktigt stora fiskar som inte räcker för att hålla ner de massiva spiggbestånden.  Följden blir att alla zoo-plankton som skall vara mat till fiskynglen blir uppätna av spigg, dessutom när planktonen sinar ger sig spiggen på fiskrom och ynglen. Resultatet blir att nyrekryteringen av abborre, gös och gädda blir lika med 0 (noll) i de viktiga lek- och uppväxtvikarna. Vi har fått ett nytt ekologiskt system med skarv/skarpsill/simpa/spigg/trådalger.

Ibland dyker det upp andra förklaringar än skarv till fiskkollapsen med jämna mellanrum. Det vanligaste är att man hänvisar till överfiske, övergödning och miljögifter. De två förstnämnda kan uteslutas efter kusten då de s.k. övergödda vikarna har minst skadat fiskbestånd och yrkes- och fritidsfisket har minskat ungefär lika mycket som fiskbestånden d v s 85 – 90 %. Visst kan något miljögift spela in men varför märks inget i fiskens lever eller i topp-predatorerna örn, skarv och säl (som på 60 – talet). Om så vore att något miljögift inverkar gör det inte saken bättre att skarven fiskar upp den fisk som behövs bäst.

Man kan fråga sig om fisken har några rättigheter alls bara för den inte syns. Nu är det inte bara EU utan andra ledbands organisationer inställning som förundrar. Skärgårdsstiftelsen är en av de organisationer som viftar på svansen när EU – kommissionen rycker i kopplet. I en 78-sidig trycksak ”Levande skärgård” från några år tillbaka lyckades man få med en hel rad om fiskbestånden. Det var någon som sett abborre vid ön Genböte så det var nog bra med fisken. När man pratar levande skärgård gäller det tydligen inte fiskar, ejdrar, svärtor och skärgårdsbor (som skall försöka leva här ute) utan inplanterade skarvar och sälar.    De kanske skulle lyssna på alla sina egna tillsyningsmän.  En organisation som tar priset i EU-lydnad och har en märklig tystnad i frågan är Sportfiskarna. Intressant att veta hur många skarvar de vill ha efter kusten eller struntar man i det och satsar på de mindre insjöarna där man kan sälja fiskekort. Förstår sportfiskeorganisationen hur mycket fisk säl och skarv äter och skadar. Vad säger medlemmarna? Sv Naturskyddsföreningen vill skydda ålen från kraftbolagens turbiner. Det skulle man tänkt på för 90 års sedan och vad hände med den av SN hyllade och uppskattade gröna elen. Personligen så lämnade jag organisationen med grön-el-införandet. Idag skulle en skarvreducering ha större effekt för ålen. År 2006 beräknades skarven fånga 168 ton ål bara i Stockholms skärgård mot yrkesfiskets (på dispens) 23 ton. Effekterna av EU-kommissionen felbeslut att rödlista fel fågel är oöverstigliga. Här är några ur ett mänskligt perspektiv:

1) Man räknar med att bara 2 % av fisken som äts i Stockholmsområdet kommer från närområdet. Det mesta skall nu transporteras från Vietnam, Nya Zeeland eller Kanada.

2) För inte många år sedan fanns ett 70- tal yrkesfiskare i Stockholms skärgård. Tar man bort de som fiskar ål på dispens så kan man idag räkna antalet fiskare på ena handens fingrar. 

3)Vilken stor turist- och fiskeguideverksamhet som annars kunnat bidra till en levande skärgård.

4) Livskvalité – förlust för människor i Stockholm och skärgården. Ett sport- och husbehovsfiske i spillror. 

//Gunnar Berglund

Annons

Sportfiskeprylar
Rekommenderade artiklar

Kommentera

Custombaits

Buster Jerk LTD 4 små rätter!

Succefärgerna Fyra Små Rätter Buster Jerk! Du köper dom här! Vill du veta mer om dessa gäddmagneter klickar du här!

You have Successfully Subscribed!