Drömmen om en 15 plussare eller när tre tuffa, hårda, kalla dagar blev till fyra och vädret vände…
Vi hade bestämt oss för att fiska en plats sen längre tid tillbaka, vi hade en känsla på något sätt att någonting skulle hända. Men innan vi drog på denna satsning så började vädret redan krångla men vi kände att vädret skulle inte få oss att ställa in eller byta period. Vi sa att de e bara att åka och göra det vi vill göra. Fiska J Hela resan dit var inte som planerat. Problem med magen och flera stop på vägen. Så vi blev sena men vi tänkte ändå att vi åker ut för vi behöver reka och se hur allt är. Desto mer förbered man kan vara när förhållandena kommer vara perfekta desto bättre. Då kanske vi får en chans. Reket gick bra men vädret blev bara sämre och sämre.
Dag 2.
Denna dag vaknade vi upp till snö och storm. Vi tänkte att åker vi till samma ställe så kommer gäddorna ändå vara så stelfrusna so chansen är så liten. Därför bestämde vi att låta stället vila. Vi gjorde något annat istället som att utforska nya vatten vilket blev en hyfsad lyckad dag ändå. Peter Stare lyckades kriga upp en 107cm. I dessa förhållanden så kände vi oss ganska nöjda. Men uppladdningen låg för nästkommande dagar.
Dag 3.
Detta skulle vara sista dagen egentligen. En satsning till samma område som första dagen. Jakten på den stora var en början men de va fortfarande ganska kallt den morgonen. Vi förstod att det skulle bli en lång dag, och kanske senare på eftermiddagen kanske kvällen skulle vi få ett fönster öppet där gäddorna var huggvilliga. Många gånger på våren handlar allt om att komma rätt, och då är det så många faktorer som spelar in: vädret, vinden, temperaturen, strukturen, betesfisken etc. etc. Men också pannbenet. Det kanske mest roliga med vårt fiske är att vi aldrig ger upp trots att fisket är trögt. För vi vet att det räcker oftast med 20 minuter och då kan allt förändras i en sportfiskares ögon sett. Klockan blev sex på kvällen och det började bli varmare utav kvällssolen. Vi fick ett fönster och vi lyckades peta upp några små men också en 104cm som var välgödd och redo att gå in för lek. Det blev en tändvätska som sa att vi hade något på gång. De var bara klart för oss bägge att vi måste bara stanna en dag till. För vädret skulle ändras helt till dagen därpå.
Dag 4.
Ingen snö, vinden hade lagt sig lite och temperaturen steg. Detta var dagen vi bägge kände att ska det hända så måste det vara idag. 06:00 på plats som alla andra entusiaster. Men själva i området så vi kände att nu kan vi verkligen drifta och lägga fokus på minsta detalj. Vi driftar en inre kant och känner inget hugg, ingen kontakt och tycker det är märkligt. Jag tänker att jag tar ett kast inåt och åt andra hållet istället, vilket visade sig vara helt rätt beslut. Pang och gädda i första kastet. 100 cm på pricken och vi känner att dem står säkert på andra kanten mer inåt i viken. Vi genomför hela driften för att se om förutsättningarna blir bättre längre in, men tvärtom. Därför jobbar vi oss tillbaka till kanten vi hade kontakt fast mot vinden. Så många gånger man kört båten med elmotorn åt andra hållet och helt plötsligt så har gäddorna huggit. De var det som även hände denna gång. Jag väljer att byta till min favoritfärg på bete: Gator Gum Minttu BlåPearl. En klassiker som jag tagit så många stora gäddor på men fiskat alldeles för lite med senaste året. Vad händer?
Jag känner svallet av gäddans käft redan innan det tar betet långt där ute. Precis utanför gräskanten och i fallet. Det är den sjukaste hugget jag varit med om och jag skriker till Peter Stare: Håv Håv denna är bättre. Peter släpper allt och jag får för en gång skull kämpa lite med gäddan. Man känner rycken dem tunga rycken i spöt och fokuset är bara pressa gäddan hela vägen in i håven, gäddan ska inte styra utan det är jag som styr. Peter står redo med håven och när jag ska pressa henne in så känner man bara tyngden och säger, shiit Peter det är PB. Den känslan är obeskrivlig. Det är den känslan som sitter kvar än idag. Vi krokar av och låter henne vila i håven under tiden vi förbereder allt annat. Hon vägs till 15,5kg och 124cm.
Jag minns än idag när Peter säger 15,52kg och jag reagerar inte ens. Men drömmen om en 15+ fisk blev sann. En sån glädje i båten att vi till och med ringer en god vän Arek som ligger med sin båt inte så långt ifrån oss och säger att han måste komma hit smygandes, för en sån gädda vet man aldrig när man får se igen. Vi ville dela detta ögonblick med dem och hade gjort det med vem som helst. Detta var galet. Arek hjälper oss med dem magiska bilderna som kommer ge oss ett minne för livet och jag ser på deras glädje att den är lika stor som för oss. Vi fotar av snabbt, tar ett par tysta minuter för att lugna adrenalinet och fortsätter vår drift emot vinden. Det tar inte mer än 3 kast till och pang så sitter en gädda till fast denna gång för Peter. Den är mycket snällare och inte alls så aggressiv som min innan så vi blir osäkra på hur stor den är. Men Peter pressar henne in och när hon närmar sig håven märker jag att det också är en bättre. Glädjeruset och adrenalinet pumpar igen och jag är helt säker på att detta kan vara ett PB igen för Peter. Vi pratade innan vi åkte att jag lovat honom en plussare på denna resa och vad händer? Plussare nummer två men nu mättes den till 114 cm och 13,3 kg. Detta var magiskt. Vi hade äntligen kommit rätt. Allt stämde och det fanns inget annat vi kunde göra. Detta var dagen då dem stora åt, detta var dagen då förhållandena blev perfekta. En dag som vi kommer minnas för evigt men det roliga är ändå att vi aldrig kommer sluta jaga. Jaktinstinkten den var redan tillbaks efter i släpp av gäddorna. Den kommer aldrig försvinna. För nu är siktet inställt på ännu större även fast vi vet att det kan ta väldigt lång tid igen. Men det är det som är tjusningen med gäddfiske. Man vet aldrig när nästa gång är. Kasta veva kasta veva, kanske nästa!
Tack Peter för den här stunden av lycka, Tack Arek för dem fina bilderna, Tack Alexander Lexen som alltid är med mig och bygger plan inför nästa fiskepass tillsammans. Tack eller varsågod till alla er där ute att vi får dela detta tillfälle med er. Ett tillfälle jag hoppas ni alla får uppleva nån dag själva. Dagen avslutas och firas med en burgare.
// Markus Maliszewski Team Gator
