Annons

 i Eko/Miljö

Fiske på TV är en fråga som väcker känslor hos många. Vi sportfiskare vill se mer av det, samtidigt som många är besvikna på programmens kvalitet. Fenomenet ”FiskeTV” är inget nytt och den svenska stamfadern får väl anses vara Bengt Öste från programmet Visst Nappar Det.

Att fiske överhuvudtaget får sändningstid skvallrar om vår hobbys popularitet, men den skvallrar också till allmänheten om vad fiske är och handlar om. Här har producenterna av våra fiskeprogram ett stort ansvar. Sportfiske är av naturen en känslig fråga rent etiskt, och vi bör vara beredda på att debatten kring detta blossar upp med jämna mellanrum. Om vi sneglar lite på jakten och jägarna så har de lyckats hålla en hög etisk fana, och lyckats rätt så väl att hålla rent framför egen dörr. Personligen tittar jag mycket sällan på tv-program om fiske, eftersom jag tröttnat på osnygga och intetsägande snabbproduktioner som mest liknar reklaminslag eller personkult kring programledaren. Efter att ha plockat upp lite extra bittra toner om programmet Fiskedrags avsnitt nr 6 i år var jag dock tvungen att ta mig en titt.

 Jag tappade både luft, haka och förstånd…

Avsnittet handlade om fiske efter hälleflundra, och ett besök på en laxodling. Det hade varit en helt naturlig kombination av inslag i de flesta fall – laxodlingen är ju ett jätteproblem för vildlaxen i Norge. Här var det dock inte frågan om någon kritisk granskning av laxodlingen. Ni som sett programmet vet vad jag talar om – ni andra bör genast ta en fisketur i piratbukten, ni lär få napp. Kortfattat går han runt i en fiskodling och berömmer deras högteknologiska anläggning, man får se alla stadier från nykläckta yngel till slaktfärdig fisk. Avslutningsvis får vi se Mikael avnjuta en bit grillad odlingslax. Sedan smakar han av hela kalaset med kommentaren:

– Förutom det positiva med att skapa mat, tar även den odlade laxen bort en hel del fisketryck från den vilda laxen, vilket man som sportfiskare kan glädjas åt.

Den som såg mig i tv-soffan när han yttrade de orden lär ha fått sig ett gott skratt. Öronen började fladdra okontrollerat samtidigt som jag kämpade för att inte ha sönder något i omgivningen.

För er som ännu inte är insatta kan vi köra en snabb repetition om vad laxodlingsindustrin ställer till med, här är några exempel:

Kassodlingar är i behov av vatten som inte står helt still, därför placeras de ofta i de fjordar vildlaxen passerar när den skall till sin hem älv för att leka. När vildlaxens smolt sedan skall ta sig ut i havet passerar de odlingarna och därigenom ett veritabelt bombardemang av parasiten laxlus. Laxlusen är ofarlig för vuxen fisk, och lossnar i sötvatten – men den är dödlig för laxungar på väg ut i havet.

Odlad fisk behöver mat, och den maten består idag av vildfångad fisk. Det går ett par kilo vildfångad fisk för att producera ett kilo odlad. Ett enormt resursslöseri med andra ord. (för några år sedan var det uppåt 4kg, men industrin har effektiviserats)

När maten passerat de odlade fiskarnas matsmältningsorgan blir de (inte helt otippat) till fiskbajs. Detta bajs regnar, tillsammans med foder som inte blivit uppätet, ner och orsakar övergödning och döda bottnar runt odlingarna. Mindre problem.

Odlad lax smiter ofta, och har samma drifter som vild fisk att reproducera sig. Odlad fisk är en framavlad broiler som skall växa snabbt och är därför aggressiv i sitt beteende. Dessa gener har inte i en vild laxstam att göra.

Det här tror jag att de flesta inbitna sportfiskare känner till, och det visar sig att Mikael Odell är mer insatt i detta än man kunnat tro. Mikael har nämligen en gedigen bakgrund inom vattenbruk. 

Jag ringde upp Mikael för att få en kommentar, och höra vad han har att säga om kritiken, den första kommentaren går i politikernas tecken, Mikael konstaterar bara undflyende att de försöker göra ett lättsamt program och att deras uppdrag inte är att väcka opinion eller vara politiker, efter en stunds resonerande och ytterligare frågor kommer dock Mikael på fötter igen och ger sin syn på saken:

Programmet som handlade om laxodling tog inte upp några av de negativa effekter som detta har på den vilda fisken, varför och vad skulle du vilja säga till de som reagerat på detta?

 –         Efter att tagit del av olika reaktioner på programmet tar jag till mig en del av kritiken om att vi inte också tog upp problemen med bl.a. smittspridning, miljöpåverkan och genetik problem. Försökte förklara det satt i ett större sammanhang på vår facebook sida. Detta som en del av att det finns odlingar och att allt pekar på att det kommer att öka.
I en framtid gör vi gärna program om Östersjölaxen och det hot som finns inklusive inblandningen av den odlade laxen och de problem det har gett och var vi är idag. Det är som man förhoppningsvis kan ha förståelse för en svår fråga utan helt enkla lösningar, vare sig man ska totalfreda arter eller hitta fungerande hållbara uttag.

Du har en rätt så gedigen bakgrund inom vattenbruk, hur ser den ut och vad finns för konstruktiva lösningar på problemen kring odlad fisk?

 –         Oavsett vad vi tycker finns det fiskodling och troligen ett ökande av det samma. Understryker igen att det krävs veritabla genidrag om fiskodling ska få en verkligt hållbar utveckling inom rimlig tid.
Visst är det problem med fiskodling. Det som behöver komma på plats är nya lösningar och utveckling av hur det görs. Landbaserade odlingar med kontrollerat vatten med säkerställda rena utsläpp av vatten. Recirkulations system med fungerande biologiska lösningar att klara olika typer av laster. Det görs forskning och försök med detta. Allt pekar åt det hållet. Att hålla de vilda populationerna och dess vatten åtskilt från odlingarna och dess vatten.

Det som saknas är resurser i kombination med tillräcklig vilja att genomföra med tillräcklig tid och tålamod att verkligen nå fram till hållbara lösningar. Det är här skon klämmer som värst.
Efter mer än 30 års erfarenhet av akvatiska kulturer, marinlabb och olika frågor kring liv i vatten är bristen på stöd och tillräckligt bra lösningar det som gjort att jag själv med oro undrat vart modern fiskodling ska ta vägen.
Under olika besök i Kanada och Nordamerika har jag stött på diverse lösningar som tillämpas där. Exempelvis att man lokalt lägger resurser på att stödodla de lokala, naturliga fiskpopulationer som stiger i respektive bäckar och älvar.
Även där är fisketrycket stort och odlingar en del av deras verklighet. Enligt min mening krävs det resurser, vilja och kunskap att utveckla isolerade odlingar med kontrollerat vatten med recirkulations lösningar. 

Mikael tänker att debatten måste nyanseras angående fiskodling, och det har han enligt undertecknad helt rätt i. Här finns många saker att ta i beaktande, och många nyanser som bör föras fram. Mikael är själv inne på en av dem i programmet, nämligen försörjningen av mat till en växande befolkning. Protein från havet i form av fisk och skaldjur har en gång varit en självklar födokälla. Den har dessutom varit förhållandevis enkel att få tag i, man lägger ut sina fångstredskap för att sedan vittja dem – och länge trodde man att haven var omöjliga att tömma.

Nu vet vi bättre, och har ändå snart sopat rent på banan i vår jakt efter matduglig vuxen fisk. Fisken i haven riskerar att vara helt slut på många håll, inom en mansålder. Om man tar i beaktande att vi människor helt enkelt mår sämre om vi inte äter fisk så har vi ett ganska digert problem att ta hand om den närmsta tiden.Politikerna har tillsammans med yrkesfiskets lobbygrupper lyckats se till att arten Homo Yrkesfiskare är mer värd att bevara än t.ex. Salmo Salar eller Gadus Morhua (lax och torsk). Fortsätter EUs, Sveriges och övriga världens politiker med sin nuvarande fiskepolitik finns ingen av dessa arter kvar när mina barn växer upp. En skrämmande tanke helt klart.

 Det finns många exempel som faktiskt motiverar fiskodlingen som en del av lösningen på det här problemet. Ett sådant är odling i slutna system (dammar), anslutna till reningsverk och där fisken dessutom föds upp på ekologiskt foder (som inte tillverkas av vild fisk). Av naturliga skäl blir resultatet av detta dock en dyr fisk. Det är här regler, lagar och politiker kommer in i bilden. Vi kan som konsumenter bestämma om vi vill köpa ”norsk fjordlax” eller inte, men i plånboksdemokratin kommer alltid den billigaste fisken att sälja bäst på hyllan ändå. Ska vi tillåta företag att exploatera naturen för att vi ska kunna köpa billig lax? Många ”frihetsälskande” företagsägare ser bara reglerna och paragraferna (snarare än vad de har för effekt under ytan) och kallar all myndighetsutövning för överförmynderi, men vart ska vi dra gränsen? Vi kan inte förbjuda allt, och människors försörjning samt det uppenbara faktum att vi alla behöver mat på bordet kastar oss in i ett dilemma.

Det är dock inte bara nattsvart, död och förintelse. Jag har i samband med skrivandet av den här artikeln varit i kontakt med några forskare som hittat en lösning på problemen med fiskodling. Problemet är bara att varken industrin eller politikerna velat lyssna, och det projektet är nu nedlagt. Det tog mig ungefär femton minuter att komma i kontakt med dessa personer, de som vet och inte gissar – hur man bär sig åt för att sköta en miljövänlig odlingsindustri. Kortfattat handlar det om att föda upp herbivora (växtätande) fiskar (en rad olika exotiska arter passar för detta), med ekologiskt odlade grönsaker

Norrmännen har förfinat sin teknik för att odla lax, den är helt klart effektiv och produktiv. Vi vill alla kunna äta fisk och kanske är det som med vattenkraften, att vi måste acceptera att vissa utvalda miljöer förstörs till en viss grad och försöka begränsa den skadan samtidigt som vi skyddar och fredar de viktigaste miljöerna för den vilda fisken. Inget av detta ger dock lösningen på problemet med fiskfodrets ursprung, och här måste forskare tillsammans med politiker och odlingsindustrin tillsammans göra en ordentlig ansträngning.

Det är en komplex värld vi lever i, men att som Mikael Odell och Fiskedrag gjorde – helt okritiskt spela på odlingsindustrins egen pipa är helt oförsvarbart. Vi som sportfiskare måste vara extra noga med vad vi sänder ut för signaler, fisk intresserar oss – och många av oss vet mycket om fisk och dess leverne. För gemene man är kanske fisk en ointressant, slemmig varelse som lever i sjöar eller hav och som ibland hamnar på tallriken. Mikael Odell hjälper till att späda på myten om den goda industrin som löser problemet med utfiskningen av våra hav.

Det här är rent pinsamt för Mikael Odell, och jag föreslår att han skall ta sig en grundlig funderare över sitt karriärsval. Vi kan göra en liten liknelse för att illustrera exakt hur befängt det är att, i ett sportfiskeprogram, hylla laxodlingsindustrin; Tänk om WWF och Naturskyddsföreningen gick runt på ett Kolkraftverk i Tyskland, eller en kemisk industri i Bangladesh och berättade om hur detta avlastade den svenska kärnkraften, och vilka vita och fina kläder vi kan köpa på HM och hur modernt och fint allt är i deras fina anläggningar – det hade fått dem att tappa rejält i trovärdighet.

Det är mänskligt att fela, och när jag konfronterar Mikael över telefon får jag egentligen precis det jag hoppats på – att han (i alla fall delvis) ångrar den okritiska hållningen. Nu är det alltså upp till bevis för Mikael och Fiskedrag. Det enda rätta är att göra en ordentlig pudel och ägnar ett lika långt avsnitt om vad laxodlingsindustrin ställer till med, annars är nog den sista champagnekork öppnad i tv inom kort. Eller som vi säger: Bort med slöddret i de egna leden, och sopa rent framför egen dörr – INGET TJAFS!

 //Dan Forsberg

Annons

Sportfiskeprylar
Rekommenderade artiklar

Kommentera