Genomgående när det gäller att förstå skeendet i havet slås man av hur lite man vet om varför fiskarter varierar i tid och rum.
I de flesta fall kan slå fast att människan genom överfiske och eller miljöpåverkan är den viktigaste faktorn. På senare tid bör man dock diskutera om inte varmblodiga predatorer som mellanskarven kan spela en stor roll, om inte alltid den direkta orsaken till förändringar men kanske en faktor för att förhindra fiskbestånden att komma tillbaka.
Det är logiskt att mellanskarven har en betydelse för fiskbeståndet när skarven är på väg att krascha som nu sker i Kalmarsund. Bytesbrist måste vara den viktigaste orsaken och även om de inte själva orsakat bristen så spär de på den negativa spiralen. Kustlaboratoriet har visat att i ex Blekinge skärgård är mellanskarven en större dödlighetsfaktor även på stor abborre (>20 cm) än vad yrkes- och fritidsfiske är, när det gäller mindre abborre dödar skarven många fler individer än människan. Abborren är en art som är särskilt beroende av miljöfaktorer vid kläckningen och larvstadiet, så vid bra förhållanden kan abborren blir mycket talrik oavsett skarven, men frågan är vad som händer vid normalår.
Skarven får endast jagas med hänvisning till att den gör skada enligt EU. Att den gör skada är självklart i vissa fall och även om det inte alltid kan bevisas så kan inte motsatsen heller göras. En utökad kontrollerad jakt/störning av häckningen är därför positivt.
Sven-Gunnar Lunneryd, doktor i marin ekologi
Stöd namninsamlingen mot skarv i Svenska vatten här
//Jan O+FishEco
