När jag kom till Råneå i början på sjuttiotalet mötte jag en älv jag inte trodde fanns. En sprudlande vattenled som ystert ringlade sig genom samhället. Uttern och harren lekte i strömmarna. Klart som korvspad att jag stannade kvar.
Jag minns hur häftigt det var med alla lakaarkarna. Älven tycktes full med friska lakar, en fisk som tydligen har varit en stapelföda för folket i bygden. I början på sjuttiotalet var det vanligt med en rykande het lakasoppa och lakrom på smörgåsarna i hemmen. Det var mumma för kräsna smaklökar…
Lämna ett svar