Ingen mer felrapportering i yrkesfisket fångster om forskningen lyckas! Sedan några år används en metod som kallas för eDNA när forskare och andra vill kunna avgöra vilka arter som förekommer i tex ett vattendrag.
Metoden är fascinerande, för att inte säga revolutionerande, och i korthet kan man säga att prover från vatten, luft eller jord samlas in. Från dessa prover analyseras den DNA som finns i respektive prov och här kan man då urskilja vilka arter som representeras i proverna.
I framtiden är det sannolikt att man kan förfina den här tekniken, forskning pågår, och då får vi plötsligt helt nya möjligheter till kunskap och övervakning av vår natur och inte nog med det.
Det är tyvärr så att idag kan man bara grovt avgöra vilka arter och i vilken fördelning som finns i en fiskebåts förvaringstankar. När Kustbevakningen utför sitt uppdrag att kontrollera yrkesfisket till sjöss har dom egentligen inga medel eller någon tillförlitlig teknik att göra så. Med en framtida mer utvecklad eDNAteknik är det sannolikt att vi kan få ett slut på yrkesfiskets felrapportering av fångade arter och, mycket viktigt, även kunna avgöra storlek och arter i yrkesfiskets bifångster.
Det är idag i stort sett omöjligt att avgöra hur mycket lax trålfisket fångar i Östersjön som bifångst. Ett värsta scenario beskrivet i en rapport från 2011 gjord av Baltic Salmon and Trout Assessment Working Group där det talades om att det kan röra sig om så många som 200 000 laxar per år, en svindlande siffra om det stämmer!
Det är naturligtvis oacceptabelt att bara kunna spekulera kring bifångster och fördelning av arter inom yrkesfisket, både globalt och här hemma. Detta i tider när laxen, sillen och strömmingen i Östersjön är under hot både från yrkesfiske och politiker som nonchalerar problemen.
Alla fiskenyheter direkt till din mail? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Följ FishEco på Instagram här!
