Norska Jägar- och Sportfiskeförbundet – Sportfisket har inte skapat krisen med vildlaxen! Norska miljöverket har beslutat att stänga laxfisket i Gaula, Orkla och Verdalselva från och med den 1 augusti. Anledningen är det mycket låga inflödet av vild lax i älvarna i Trøndelag och Nordmøre, och bedömningar från Norska naturforskningsinstituttet som tyder på att bestånden inte kommer att nå lekpopulationsmålen om fisket fortsätter.
Detta är ett tufft budskap för laxfiskare och lokalsamhällen att ta emot. Ändå anser NJFF att situationen för vildlaxen nu är så allvarlig att det är svårt att klandra Miljömyndigheten för beslutet.
Det är sorgligt att myndigheterna måste tillgripa ytterligare restriktioner på redan strikta regleringar. Samtidigt måste vi inse att när de vetenskapliga bevisen visar att bestånden saknar ett fångstbart överskott, är det rätt att prioritera lekande fisk och beståndets framtid.
Fiskeregleringar ensamma kommer inte att rädda vildlaxen
Det är också viktigt att betona att det inte är sportfisket som har skapat krisen med vildlaxen.
Reglering av fisket är i praktiken det viktigaste instrumentet som Miljödirektoratet har till sitt förfogande när bestånden sviktar. När myndigheten nu skärper ytterligare beror det på att de måste använda de instrument de faktiskt har tillgängliga för att säkra så många lekfiskar som möjligt. Utmaningen är att de grundläggande orsakerna till nedgången för vildlax inte beror på beskattning. I Hardangerfjorden och de inre laxälvarna har allt laxfiske varit stängt i över tjugo år utan att bestånden har byggts upp igen.
Vild lax har utsatts för en kombinerad belastning från många påverkande faktorer under flera decennier. Påverkan från vattenbruksnäringen, ingrepp i vattendrag, vattendragsregleringar, föroreningar, klimatförändringar och förändringar i den marina miljön har försvagat bestånden. Vetenskapliga rådet för laxförvaltning påpekar att flera antropogena hot fortsätter att påverka vild lax negativt.
Jordbruket är den mest akuta utmaningen
Även om vildlaxen står inför många hot, råder det bred enighet bland yrkesmännen om att odlingsrelaterade effekter fortfarande är bland de allvarligaste, och samtidigt de mest hanterbara.
Laxlöss från fiskodlingar leder till ökad dödlighet hos migrerande smolt, medan förrymd odlad lax bidrar till genetisk blandning som försvagar vilda laxpopulationer över tid. Både Vetenskapliga rådet för laxförvaltning och ett brett forskarsamhälle har i årtionden pekat på dessa faktorer som centrala orsaker till den negativa utvecklingen. Ändå har för lite gjorts för att minska skadornas omfattning. De åtgärder som har införts har i bästa fall begränsat skadepotentialen, men har inte varit tillräckliga.
När myndigheterna nu måste stänga fisket i några av landets mest kända laxälvar är det ett symptom på en betydligt större utmaning än fiskeregleringar. Om vildlaxen ska ha en framtid som en fångstbar art i Norge måste de underliggande hoten minskas avsevärt.
NJFF anser därför att det är angeläget att införa en miljömässigt hållbar vattenbruksförvaltning som skyddar vildlaxen och miljön i allmänhet i mycket större utsträckning. NJFF har länge krävt att odling ska ske i utsläppsfria anläggningar. Samtidigt är den viktigaste uppgiften nu att regeringen och Stortinget följer upp vattenbruksuppgörelsen från 2025. Målen är goda, men utan en heltäckande uppföljning kommer lite att förändras. Utan en snabb minskning av påverkan av havslöss kommer lite positivt att hända för vildlaxen.
Vild lax behöver lekfisk
Norska Miljödirektoratet motiverar beslutet med att informationen från årets säsong inte ger skäl att tro att det kommer att finnas tillräckligt med medelstor och stor lax i älvarna. Situationen har varit oroande i flera år, och myndigheten bedömer att det inte kommer att finnas ett fångstbart överskott i år som kan motivera ytterligare fiske.
För NJFF är det en grundläggande princip att fiske endast kan ske när bestånden har ett uttäktsbart överskott. När detta inte är möjligt måste hänsynen till bestånden väga tyngst. Detta är också i linje med principen i den norska lagen om biologisk mångfald att uttäkt endast kan tillåtas när det finns ett uttäktsbart överskott.
Beslutet är dock inte utan problem. Många lokala förvaltare har infört betydande restriktioner genom kortare säsonger, strängare kvoter och skydd av stora honlaxar. Att detta fortfarande inte är tillräckligt illustrerar hur allvarlig situationen för vildlaxen nu är.
Åtgärderna måste riktas mot orsakerna
Det är förståeligt att många laxfiskare reagerar med frustration och besvikelse när fiskedagarna försvinner. Men på kort sikt finns det få alternativ när målet är att säkra lekbeståndet.
Samtidigt är detta ytterligare en påminnelse om att arbetet för vildlaxen inte kan begränsas till frågor om fisketider, maxmål och kvoter. Om trenden ska vändas måste åtgärder riktas mot orsakerna till att allt färre laxar återvänder från havet.
Vild lax behöver mer lekfisk. Då måste vi införa ett system som minskar mängden havslöss och rymd odlad lax. Detta kräver striktare politiska ramverk för odlingsindustrin. Dessutom måste alla ansvariga ministerier ta den totala bördan på allvar. Annars kommer situationen för vild lax att försämras.
Kontakter
Øyvind FjeldsethAvdelningschef
Telefon:97 19 32 87av@njff.no
Om oss
Norsk Jägar- og Fiskarforbund är den enda rikstäckande intresseorganisationen för jägare och fiskare i Norge. Vi är en partipolitiskt neutral organisation, men har ett starkt engagemang för jakt-, fiske- och naturpolitik i många frågor.
Alla fiskenyheter direkt till din mail! Prenumerera på vårt nyhetsbrev!
[adrotate group=”4″]
Lämna ett svar