Annons

 i Eko/Miljö

Sedan flera decennier befinner sig den europeiska gemensamma fiskeripolitiken i en växande kris och dess förvaltning kallas för ett stort misslyckande. Anledningen är en konflikt mellan fiskarna, forskarna och andra intressenter. Vetenskapsteoretiker Sebastian Linkes forskning visar vilka broar som behöver byggas mellan de olika parterna för att kommunicera och begripa varandras perspektiv.

Krisen i fiskeripolitiken innebär att stora fiskebestånd inom Nord- och Östersjöområdet minskat avsevärt, många till en alarmerande nivå som till exempel torsken i Kattegatt. Vid sidan av de politiska frågorna handlar konflikten framför allt om vilken slags kunskap (fiskarnas eller forskarnas) som skall ges företräde i hanteringen av havsmiljöfrågor.

– Oenighet kring både problemets natur och dess lösning har skapat en kunskaps- och legitimitetsbrist som bottnar i ett demokratiskt underskott, säger Sebastian Linke.

Som en möjlig väg ut ur konflikten har det sedan 2002 skapats så kallade Regional Advisory Councils (RACs) för ett utökat deltagande och integration av olika intressegrupper i fiskeriförvaltningen (fiskare, forskare, NGOs). Men Sebastian Linke är kritisk till hur fiskarnas kunskap tas till vara på det här sättet.

– Det är tänkt att fungera demokratiskt men i verkligheten saknar RACs direkt inflytande i beslutsprocessen – i själva verket kan det kallas för en skendemokrati.

I diskussionen kring den nya reformen av fiskeripolitiken i 2012 föreslås även att fiskerinäringen ska ta ett större ansvar genom självförvaltning för att få ett hållbart fiske. Det ska ske genom att näringen måste visa att den bedriver sin verksamhet på ett ansvarsfullt sätt för att få tillgång till fiske, så kallad ”omvänd bevisbörda”.

Sebastian Linke visar hur interaktionen mellan olika deltagarna och speciellt vetenskapens roll kommer att förändras när fiskerinäringen får mer ansvar.

– Forskarna och fiskarna måste kommunicera direkt med varandra och inte bara genom förvaltning och politikerna. Frågan är hur och i vilken utsträckning fiskeripolitikens förändringar innebär en vändpunkt från en vetenskaplig styrning med kortfristiga förvaltningsmål (årliga fiskekvoter) mot en ny, delaktig styrning som verkligen inkludera alla olika intressenter (fiskare, NGOs, forskare) och ger ansvar – och därmed också mer makt – till fiskerinäringen genom självförvaltning.

Kontakt:
Forskare Sebastian Linke, institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, telefon: 031-786 4754, 0735-736 703, e-post: sebastian.linke@sts.gu.se
Bilder för nedladdning, se: http://www.gu.se/media/Aktuellt/journalistseminarier/

Annons

Sportfiskeprylar
Rekommenderade artiklar

Kommentera