När Sportfiskarna i början av april blev fastighetsägare vid Mörrumsåns mynning och några veckor senare arrenderade fiskerätter utanför Västerbottens kust, vid Gammelbyn, skrevs ett nytt kapitel i förbundets historia.
Konkret innebär affären i Blekinge att hela östra sidan av Mörrumsåns mynningsområde öppnas för fiskens vandring, helt utan ”näthinder”! Det är i samarbete med Sveaskog – med de förvärv och arrenden som ägaren till Kronolaxfisket gjort – som vi nu har rensat hela östra sidan från nät. I Västerbotten innebär vårt arrende att all vildlax norr om Skellefteå gynnas. Längs kusten i Norrland finns naturligtvis många platser där vi kan och kommer att göra liknande insatser. I takt med att vår nya stiftelse för östersjölaxen får ökade resurser kan vi dessutom överallt där möjligheterna yppas göra konkreta och långsiktigt hållbara insatser. Det är viktigt att understryka att det då inte bara är laxen som gynnas, utan en rad andra arter som också är beroende av fria vandringsvägar.
Det är ingalunda första gången som Sportfiskarna och våra medlemmar gör mycket konkreta och handgripliga insatser för fiskevården. Våra gäddfabriker – som just uppmärksammats med ett internationellt och prestigefyllt miljöpris – är ett exempel. Men framför allt skall nämnas de tusenden ideella arbetsdagar som våra medlemmar lägger ner på biotopförbättrande åtgärder och andra fiskevårdsinsatser.
Vi kommer alltid att vara beroende av våra medlemmars ideella insatser – det är ryggraden i Sportfiskarnas verksamhet! Men det nya nu är att vi inte är beroende av att politiker lyssnar på våra synpunkter. Vi kan helt enkelt köpa oss till bättre förhållanden. Tack vare ett mångårigt arbete på att bygga en stark organisation med både opinionsmässiga och ekonomiska muskler har vi kunnat ta laxfrågan i egna händer. Genom att köpa upp fastigheter med fiskerättigheter eller enbart fiskerättigheter kan vi konkret skydda både lax, öring och andra arter.
Vi utnyttjar också våra resurser för att öka fiskevårdsbidragen när regeringen drar ner sina anslag. Vårt fiskevårdsarbete har helt enkelt fått en hel ny dimension. Den ska vi ytterligare utveckla och förstärka.
”Sämre än sämst”… Så beskrev fiskeriminister Eskil Erlandsson nyligen hur EU:s fiskeripolitik varit hittills. Kommentaren kom samtidigt som han prisade det nyligen fattade beslutet om en kraftig förändring av just EU:s politik på detta område.
Det är lätt att hålla med Erlandsson. Och visst är det glädjande att EU nu verkar kunna ena sig om ett – åtminstone nästan – fullständigt utkastförbud. Samtidigt kan man kanske säga att regeringen skall akta sig för att kasta sten i glashus. Det är ju inte EU, utan Sverige som valt att negligera problemen med dioxin i fisken. Det var EU som ville förbjuda drivgarnsfisket i Östersjön och den svenska regeringen som höll emot. Och det är den svenska regeringen och svenska myndigheter som fortsätter att fatta märkliga beslut.
Ett sådant var HaV:s beslut om att begränsa trollingfiskarnas möjlighet att fiska på samma villkor som älvfisket, det vill säga med möjlighet att ta upp en enstaka lax. Från Sportfiskarnas sida kommer vi att överklaga beslutet eller begära att det omprövas. Vi har analyserat frågan grundligt och kommit fram till att den enda rimliga regleringen är – som vi förslagit – en fisk per fiskare och fiskedag. Helt besynnerligt blir HaV:s beslut när man samtidigt på länsstyrelsen i Blekinge beviljar tillstånd till ett nytt fast fiske efter lax vid Karlshamn – förvisso utanför de skyddade zoner där bland annat våra insatser begränsar fisket – men ändå med en 900 meter lång fångstarm som leder in både lax, öring och andra fiskar till fällor!
Vet den ena handen överhuvudtaget inte vad den andra gör?
”Sämre än sämst”… var orden.
Vi saknar fortfarande en tydlig och uttalad politik för att bevara och utveckla sunda vattenmiljöer med friska bestånd av fisk och andra vattenlevande djur som kan växa sig starka och säkerställa den ekologiska balansen för kommande generationer!
Joakim Ollén
Ordförande
