Skarven får fritt fram bland laxsmolten i Fylleån! Fylleån är ett av västkustens små och oerhört viktiga reproduktionsområden för den hotade atlantlaxen!
Ån fiskevårdas av entusiaster som lägger 1000 tals timmar och energi på att se till att åns laxar har möjlighet till lek, bottnar har rensats och lekgrus placerats ut på flera ställen och nya reproduktionslokaler har öppnats upp.
Samtidigt som detta sker har skarvpopulationen i närområdet ökat rejält, det finns en sk. vilokoloni med skarv som kan innehålla upp till 1000 fåglar vilket varierar men alltid hundratalet skarvar inte långt från åns mynning och skarven har inga problem att förse sig av laxyngel eller laxsmolt som rör sig i ån eller är på väg ut i havet.
Fylleåns och Simlångsdalens båda FVO mfl har under en längre period flera år försökt att få tillstånd för en verkningsfull skyddsjakt på skarven, försöken har överklagats av Halmstads Ornitologiska Förening som hävdar att skarvens påverkan på laxen är “förhållandevis liten”, siffrorna man presenterat kring antal skarvar i området verkar rejält underdrivna och de senaste räkningarna/ uppskattningarna som gjort i närtid har inte angetts i dokumentationen kring överklagandet. Bland annat har FVO påpekat SLU:s flyginventering som 2021 visade på >400% fler skarvhäckningar i Halland.
I Kammarrätten har Ornitologerna fått rätt och nu kommer nästa bakslag när Högsta Förvaltningsrätten vägrat att bevilja Fylleåns FVO:s överklagan. Att rädda den spillra av atlantlax som finns kvar i Sverige måste på alla sätt vara överordnad skyddet av skarv, en art som på många ställen idag måste jagas för att minska dess predation på fiskebestånden. Var är det rätt att jaga den om inte när den äter laxsmolt, havsöringssmolt eller andra extremt skyddsvärda arter?
Lämna ett svar