Stiftelsen för Östersjölaxen protesterar mot Finlands planer på att fördubbla sin laxfångst! Finland vill fiska dubbelt så mycket lax i Östersjön nästa år som i år. Det framgår av den grundpromemoria som det finska jord- och skogsbruksministeriet har tagit fram inför rådets beslut om fiskekvoterna för 2027 i oktober.
EU-kommissionen föreslår att Finlands kvot i Bottniska viken och huvudbassängen stannar på 6 599 laxar. Finland vill genom kvotbyten med andra länder och överförda kvoter komma upp i 13 200 laxar. Laxen som ska fiskas vandrar dock till många olika älvar, och de mår långt ifrån lika bra.
– Förslaget är häpnadsväckande okunnigt. Laxfisket i Östersjön behandlas som om det gällde ett enda bestånd, när det i själva verket handlar om ett blandfiske. Laxen som fångas längs den finska kusten under lekvandringen är på väg till många olika älvar. En del är odlad lax, en del kommer från hyggligt starka vildlaxbestånd och en del hör till svaga och hotade bestånd. Fångstredskapet skiljer inte på en lax från Torne älv eller en lax från en liten skogsälv som knappt har hämtat sig. Det internationella havsforskningsrådet, ICES, skriver själv i sin rådgivning att fiske på blandade bestånd är ett hot mot de svaga laxbestånden. Den varningen citeras i den finska promemorian, men den påverkar inte den finska ståndpunkten, säger Axel Wenblad, ordförande i Stiftelsen för Östersjölaxen.
Förklaringen till att Finland vill fiska mer är uppvandringen i Torne älv, där cirka 83 000 laxar vandrade upp i år. Det är det fjärde högsta antalet som har uppmätts, och det är ett glädjande resultat.
– En enda stor älv säger ändå lite om hur det står till längs resten av kusten, och det här vet de finska myndigheterna, men de struntar i det för att gynna sina egna fiskare. Flera svenska skogsälvar har inte alls haft samma ökning. Laxbestånden i Piteälven, Råneälven, Åbyälven och Rickleån är fortsatt svaga.. Det är just sådana små bestånd som inte tål ett ökat fiske ute till havs. Den som använder de största älvarna som mått på hela Östersjön låter de svagaste bestånden ta smällen. ICES har dessutom dragit av 10 000 laxar från sitt eget beräkningsunderlag, eftersom laxmängderna i Torne älv sannolikt överskattas. Det finska förslaget bygger alltså på den siffra som forskarna själva har räknat ner, fortsätter Axel Wenblad.
Mönstret är bekant. Finlands laxkvot var cirka 27 000 laxar 2023, cirka 16 000 laxar 2024 och cirka 9 000 laxar 2025. Nedskärningarna gjordes för att bestånden skulle få en chans att återhämta sig. När uppvandringen nu visar de första tecknen på förbättring kallar ministeriet den nuvarande kvoten för underdimensionerad och vill omedelbart fiska mer.
– Den som öppnar för mer fiske vid minsta förbättring ger aldrig de svaga bestånden tid att bygga upp en buffert. En återhämtning som bara får pågå tills den syns i statistiken blir aldrig mer än tillfällig. Vildlaxen behöver flera goda år i rad, inte ett gott år som genast omsätts i högre kvoter.
– Allvarligast är att Finland vill överväga att på nytt tillåta kommersiellt drivlinefiske efter lax utanför fyra sjömil, särskilt i Bottniska viken. Drivgarnen förbjöds i Östersjön 2008, och drivlinorna blev då det som ersatte dem ute till havs. Båda fångar lax på öppet hav, långt innan fisken har sorterat sig mot sin egen älv. Det är just där som blandfisket är som mest urskillningslöst. I samma promemoria skriver Finland att man stöder ett fortsatt förbud mot kommersiellt laxfiske med linor utanför fyra sjömil. Att på några sidor både stödja förbudet och vilja öppna för drivlinefisket går inte ihop. Ett återinförande av ett öppet havsfiske efter lax med linor vore att vrida klockan tillbaka flera decennier. Dessutom vill Finland släppa det okontrollerade fritidsfisket helt fritt i Bottniska viken.
– Finland skriver att förslaget inte ska äventyra återhämtningen hos de försvagade laxbestånden. Det är svårt att se hur det skulle gå till. Förslaget innebär en dubblerad kvot som bygger på en överskattad älv, ett fiske som inte skiljer starka bestånd från svaga och öppet hav som öppnas igen för linor. De som får betala priset är vildlaxbestånden i älvar som Piteälven, Råneälven, Åbyälven, och Rickleån.
Axel Wenblad, ordförande i Stiftelsen för Östersjölaxen,
tidigare generaldirektör för Fiskeriverket i Sverige – info@balticsalmonfund.com
Alla fiskenyheter direkt i mailen prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Lämna ett svar