Varför skriva ännu en artikel om färnamete? Om metet mot förmodan avhandlas i någon av fiskeblaskorna så är det just färnan som är en potentiell toppkandidat till posten. Inte helt oförtjänt måste tilläggas.
Arten i fråga är stor, stridbar, tidvis glupsk och framförallt tacksam att fånga med flytbröd. Inte sällan i vackra omgivningar med forsar och herrgårdar där färnorna verkar trivas.
Men alla artiklar gör inte själva fisket rättvisa. Min observation är att, om man bortser från ytfisket, så handlar lejonparten av artiklarna om två saker. Fiske efter stor färna, och om fiske i vatten där det simmar få men stora exemplar.
Lämna ett svar