Fiskeripolitiken och fiskenäringen är ett av de tydligaste exemplen på den mänskliga förmågan att kringgå det faktum att jorden har begränsade resurser. När fiskbestånden blev för låga runt Europa och Nordamerika började fartygen fiska längs bergsryggarna i Atlanten och Indiska oceanen. När denna metod blev politiskt känslig (EU-beslutet 2013) återgick man till ”sina vatten” men satsade i högre grad på odlad fisk.

Men fiskodlingarna är långt ifrån oproblematiska. Tillsatser gör den odlade laxen mer rosa än den vilda som äter kräftdjur, men framför allt går det åt ännu mer vild fisk för att producera mat till den odlade. Fiskföretagen har ökat andelen vegetabiliskt foder. Men baksidan av detta är också välkänd, exempelvis att regnskog får ge plats åt sojaodlingar i Sydamerika.

Läs mer här -> UNT