Annons

 i Eko/Miljö, Notiser

Så görs Åland till ett fiskeparadis på nytt! En intressant debattartikel signerad David Ståhlman, engagerad sportfiskeprofil på ön och Ordförande för Ålands organiserade fiskeguider. Mycket av tankarna går att direkt knyta till svenskt sportfiske och fiskevård!

– Åland har länge marknadsförts som ett fiskeparadis men för mig målar det upp en bild som blir allt mer verklighetsfrämmande. Sportfiskedestinationen Åland lever på gamla meriter.

Faktum är att utvecklingen för våra fiskbestånd, särskilt gäddan -vår vanligaste sportfisk -är i en långtgående negativ spiral.

Obegränsat fisketryck, övergödning, sälar, tandlösa fiskeregler och avsaknad av en samordnad fiskevårdsförvaltning bidrar till en pågående allmänningens tragedi där droppen riskerar urholka stenen. För en sportfiskedestination är utvecklingen alarmerande. Fisketurismbranschen ger många ekonomiska kringeffekter till välfärden, men fortsätter den negativa utvecklingen undergrävs förutsättningarna för många näringsidkare. Utan napp kommer ingen fisketurist och bor i stuga. Första steget i att lösa ett problem är att konstatera att det finns ett. Åland behöver en övergripande strategi och vision för hållbar fiskeriförvaltning.

På stugan vid Norrhavet har jag spenderat alla somrar under min barndom på 90-talet. Där fångades de allra första fiskarna med håv i strandkanten och fascinationen för livet under ytan och naturens samband fick sin början. Idag ser småfisksamhället i strandkanten annorlunda ut. Det är samma sorts fiskar där, men med en helt annan variation i antal. Nästan allt jag ser är spigg i enorma stim, spiggvågen är här. Vattenvegetationen har också den ändrat, grönslicket är frodigare och abborrgräset har brett ut sig. Nuförtiden kommer cyanobakterierna som på beställning en varm julidag med nordan, sådant hände sällan ännu för 15 år sedan. Sportfisket i ytterskärgården norrpå kunde var häftigt. Där fångades rekordabborren år 1997 och på nästan alla turer kom abborrar runt kilot och gäddorna fanns det ännu gott om. Nu ids jag inte åka dit och pröva fiskelyckan längre, senaste fiskedagen där var år 2009 med några enstaka gäddor som resultat. Ett annat skrämmande exempel från innerskärgården är Slemmern, Ålands kanske bästa gäddbukt runt millennieskiftet. Ni som var med då minns vilket gäddrally det var och många beisor blev det. Havsviken myllrade av stora bälten hötter som fastnade på kroken ner till 8 meters djup i det klara majvattnet. Idag grumlar Slemmern tidigt om vårarna, hötterna i djupet har försvunnit och gäddbeståndet är av en annan storlek med väsentligt färre toppfiskar. Inget fiskeområde jag besökt har egentligen blivit bättre med åren. Det här är inte den utveckling jag vill se för kommande generationer.

Genom åren har jag sett en rad eldsjälar, föreningar, fiskelag och offentlig förvaltning förverkliga fantastiska fiskevårdsprojekt runtom Åland genom Leadermetoden.

Åtgärderna har ofta snabbt gett resultat vilket visar på att man med relativt små medel kan få stor lokal effekt där fiskbestånd stärks och vattenkvalitet förbättras, men även lokalbors livskvalitet ökar. De goda exemplens kraft ska inte underskattas. starka rovfiskbestånd som gynnar vattenkvaliteten, rovfisken äter spigg vilket minskar predation på rom och vattendjur som i sin tur betar viktig vegetation som håller viken frisk. Allt hänger ihop. Men inget värt att ha kommer gratis, fiskbestånd i ett rubbat ekosystem måste förvaltas för att upprätthållas.

Jag är en stark förespråkare av praktisk fiskevård och det är mycket positivt att ålänningarnas intresse stadigt ökar. Ett restaurerat fisklekområde är självgenererande på fiskyngel och skapar ekosystemtjänster under många år framöver. Men trots alla fina fiskevårdsprojekt som gjorts de senaste åren riskerar syftet med stärkta fiskbestånd gå om intet om vattenområden inte också förvaltas hållbart. Fiskbestånden kan nyttjas för hårt genom sport- och fritidsfiske när fiskeregler inte finns eller inte upprätthålls.

Avsaknad av regler som bag-limit, begränsat fisketryck och fredningstid under lekperioden är inte i linje med en modern hållbar fiskeriförvaltning.

Nuvarande landskapslag om fiske (1956:39) i landskapet Åland är i praktiken verkningslös när det kommer till att stävja olovligt fiske. Att som vattenägare beslagta en fiskebåt med all dess utrustning, med en handfull fisketurister i, är lättare sagt än gjort. Många är de som ringt polisen men det leder sällan någon vart. Straffskalan för olovligt fiske är så låg, och prioriterad av samhället därefter, att gemene man i praktiken kan fiska överallt på Åland idag utan att få några påföljder. Det förekommer sannolikt ett stort mörkertal olösta fiskekort på Åland, intäkter som vattenägare annars kunde ha finansierat fiskevården med. Systemfelet leder till uppgivenhet hos dem som sköter sig och gynnar samtidigt de som struntar i regler. Vattenägarnas möjligheter att skydda sitt fiskevatten behöver stärkas i lag och påföljder för överträdelser måste höjas rejält för att värna våra fiskresurser.

Styrkan i vattenområdens fiskeriförvaltning är beroende av de naturliga förutsättningarna, vattenägarnas ekonomi, engagemang och kunskapsnivå. Här finns utrymme för stor utvecklingspotential. Fiskbestånd bryr sig inte om förvaltningsgränser och de mår bättre av att förvaltas utifrån deras utbredningsområde. Åland behöver hitta vägar framåt som främjar ökat samarbete mellan fiskeintressenter och över förvaltningsgränser. Det skulle skapa ökade möjligheter till gemensamma fiskevårdsprojekt, fiskeregler och fisketillsyn. Med ett utökat samarbete mellan t.ex. vattenägare kan fiskevårdsarbetet få en nytändning, fler engagerade och stärkt kunskapsnivå.

Allas ansvar är ingens ansvar, så vem ska då förverkliga visionen om en hållbar fiskeriförvaltning? Vill man att någonting ska hända så behöver det finnas en part som kontinuerligt driver på frågans utveckling. Här finns alla möjligheter till att skapa samarbete mellan det offentliga och privata, både när det kommer till prioriteringar och finansiering. Kanske tiden är mogen för en egen länsfiskekonsulent, eller varför inte ett åländskt vattenägarförbund?

Hoten mot våra lokala fiskbestånd kan rådas bot på.

Genom politisk vilja och lokalt samarbete kan väldigt mycket åstadkommas. Hösten 2023 är det åter val på Åland, partiprogram ska skrivas och vallöften ges. Åland behöver en övergripande strategi och vision för en hållbar fiskeriförvaltning. Tre åtgärder skulle hjälpa att nå visionen, moderniserad fiskelagstiftning baserad på den senaste vetenskapen och best practice, öka mätbarheten av våra fiskbestånd samt främja samarbete mellan fiskeintressenter. Med starka fiskbestånd som gemensam målsättning skapas ekonomiska förutsättningar både för fiskeriförvaltning och de som nyttjar resursen. Så görs Åland till ett fiskeparadis på nytt.

David Ståhlman

Tidigare ordförande för Fisket Lokala Aktionsgrupp, Leader Åland

Ordförande Ålands organiserade fiskeguider rf

Sportfiskeprylar

 

 

Annons

Sportfiskeprylar
Rekommenderade artiklar
Showing 2 comments
  • Tomi

    Helt rätt tänkt i en alltför vanlig verklighet idag…

pingbacks / trackbacks

Kommentera