Sportfiskarna bemöter krav på förbud mot catch and release! Sportfiskarnas generalsekreterare Sten Frohm bemöter Laholmsbuktens Husbehovs / Fritids fiskares krav på förbud mot återutsättning av fisk, sk. catch and release i Svenska Dagbladet.
– Fiskaren Christer Hansson riktar på SvD Debatt 9/11 skarp kritik mot sportfisket som företeelse. Han vänder sig främst mot så kallad catch and release, alltså återutsättning av fisk. Hansson menar att det är oetiskt och bör förbjudas, eller åtminstone kraftigt begränsas.
Som företrädare för Sportfiskarna välkomnar jag diskussionen om hur fiske kan bedrivas så etiskt och miljömässigt hållbart som möjligt. Men jag konstaterar också att ett förbud mot att återutsätta fisk inte skulle bidra till det – snarare motsatsen.
Sportfiske, alltså fiske som bedrivs med handredskap, oftast spö och lina, är en av Sveriges populäraste fritidsaktiviteter. För många är det också en väg in i ett bredare frilufts- och miljöintresse. En stor del av den fiske- och vattenvård som bedrivs i Sverige görs ideellt av sportfiskare, och sportfiskare är också ofta de som upptäcker och larmar om missförhållanden i våra vattenmiljöer.
De flesta som sportfiskar gör det för att kunna ta upp en matfisk eller två. Men sportfisket innebär också – och har alltid inneburit – att en del av den fisk som fångas återutsätts. Skälen varierar, men ofta handlar det om rena fiskevårdsskäl eller regleringar. I vissa vatten är det nödvändigt för att följa fredningsbestämmelser, minimimått eller fångstbegränsningar. I andra handlar det om att skydda svaga bestånd, eller att inte ta upp mer fisk än vad vattnet tål.
Forskning visar också att när återutsättning görs på rätt sätt – med rätt utrustning, kort hanteringstid och återutsättning i bra kondition – klarar sig det stora flertalet fiskar väl.
Att förbjuda återutsättning av fisk skulle därför innebära att fler fiskar dör i onödan och att färre får chansen att bidra till livskraftiga bestånd. Det skulle vare sig gynna den enskilda fisken eller fiskbestånden – och det är inte förenligt med en modern, kunskapsbaserad fiskförvaltning.
Det finns redan idag en omfattande reglering av sportfisket som styr när, var och hur man får fiska. Vi vet också att sportfiskare i allmänhet är mycket måna om att hantera fisk så varsamt som möjligt och att påverkan ska bli så liten som möjligt – det ligger i själva intressets natur.
Vi menar därför att vägen framåt i första hand handlar om mer kunskap och om att hjälpa människor att göra rätt – inte om fler eller mer komplexa regler eller om att förbjuda den återutsättning som i många fall hjälper till att bevara våra fiskbestånd.
För att det ska bli verklighet krävs också att kunskapen når ut. Vi på Sportfiskarna jobbar sedan länge för att sprida kunskap om hållbart fiske – genom utbildning, information och samarbeten – men det behövs fler insatser för att nå hela den fiskande allmänheten. Där behöver dock även regering och ansvarig myndighet ta ett tydligare ansvar. Idag är frågan tyvärr nedprioriterad och myndigheten med det utpekade främjandeansvaret för svenskt fiske – Jordbruksverket – anser sig inte ha resurser att främja annat än yrkesfisket och vattenbruket.
Avslutningsvis vill jag betona att vi delar Christer Hanssons uppfattning att alla vi som fiskar måste förhålla oss till att vi påverkar fisken och fiskbestånden på olika sätt – och att vi har ett ansvar för att minimera vår negativa påverkan. Men till skillnad från Hansson menar vi att det ansvaret måste gälla alla typer av fiske – inte bara sportfisket – och oavsett om fisken tas upp och hamnar på en tallrik eller får simma vidare.
Alla fiskenyheter direkt till din mail? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Följ FishEco på Instagram här!
Lämna ett svar